Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lät honom läsa dem det förargar mig gränslöst–-
en sak har jag dock vunnit: han har lofvat att aldrig
mer bedja att få läsa en rad. Jag går nu tillbaka ett par
dagar för att fortsätta, der jag sist slutade.
Lördagen den 23: dje har jag svårt att minnas (den
hade likhet med de öfriga dagarna) förrän mot aftonen.
Samtalet fördes då tigande men uttryckte mer än hvad
ord kunnat säga — - det var å min sida ett slags
kärleksrus — Gud! jag skulle vilja offra en hel verld för att få
skåda in uti hans inre — jag vet i sanning ej hvad jag
skulle tro —- — denna ovissheten är dödande. — Bättre
vore kanske om han blefve fäst vid någon annan; men
nej, då hade jag ej hoppet qvar och dervid vill jag dock
gerna i det längsta fasthålla mig. Han har varit här sedan
i onsdags — i morgon reser han, det blir tomt – det
kan jag ej neka för mig sjelf — fastän jag till honom ifrigt
påstår motsatsen. — Han finner nog huru det står till.
Ehuru han säger att jag kan cachera mig fruktar jag dock
att mine eller röst någon gång fört honom på den tanken
att mitt hjerta tillhör honom.*
Söndagen den 24: de var till alla delar en högst tråkig
dag regnigt, ruskigt och kallt. Till middagen voro
grannarna bjudna. •—• Jag pinades jcmmerligen — det är ju
svårt att hitta på samtalsämnen med personer, som ej äro
roade af annat än sitt hushåll; conversationen var också
trög. ■— Marie Louise var lika litet road som någon annan
men hon gick dock bra nog i land med sitt värdinneskap.
Emil försökte 4 å 5 gånger att tala om vackert väder —
men när det ej tog skruf ansåg han det omöjligt lifva
societen. Det enda, som för en stund distraherade sinnet
och roade sällskapet utan att man behöfde göra sig ringaste
besvär, var folkets dans — det såg riktigt bra och högtidligt
ut när de 3 å 4 i hvart led kommo uppmarscherande under
musik; då de passerade under fönstret der Carl stod, hurrades
* Det är ej Sophie Posses egen öppna natur, som talar
i och genom denna oro att ha visat sin känsla. Men
tidsandan gjorde det till en djup smälek för en flicka att ha
visat sin känsla innan något frieri skett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
