Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själ tillhöra honom — jag kan offra allt — äfven min lycka
för att göra honom lycklig. Men att göra mig lycklig
på bekostnad af hans lyckai aldrig. — Derföre i samma
stund, jag erfar att jag ej är ett medel till hans lycka -—
då slår jag upp — — —
Om brevet till sin mor säger hon:
Hans tanke om min stilistiska förmåga kan efter det
mästarprofvet ej vara stor. Brevet var svårt att skrifva och
svårigheten ökades ej obetydligt derigenom att han skulle se
det. - Han reste hem i går från prostgården, der vi
tillsammans varit på visit. Det är alldeles rysligt tomt
hans närvaro är mig redan ett behof. — Oaktadt vi ej
få visa den minsta förändring i vårt sätt njuter jag af
att veta honom mig nära, fastän det plågar mig att lägga
band på mina känslor. Dagen har varit lång som ett sekel
ännu har jag en sådan dag i perspektiv — först om
,thorsdag morgon får jag återse honom. Men — jag skall
taga mitt parti och arbeta förtvifladt — intresset för arbetet
blir en anledning att få tänka i fredi Jag undrar om Carl
eller Marie Louise anar oråd — jag hoppas att de ej
ogerna ge mig ett rum i deras syskonkrets. Mein Baron
Adam och Friherrinnan Engel — kunna de önska detta
parti?1 Jag bäfvar för deras tankar!! Utan bäfvan tänker jag
ej heller på mina egna föräldrar. — De hålla båda af
Emil-men som son hafva de ej tänkt sig honom. De gamla
hafva svårt att jemka sig in i nya förhållanden. Det behöfs
kanske någon tid innan Emil genom sin personliga
älskvärdhet hinner skingra alla fördomar. Hans politiska tänkesätt blir
kanske allt en stötesten — men hans undfallenhet och
grann-lagenhet, i förening med hans goda hufvud, vet nog att
förekomma hvarje explosion. Strider och hinder förestå oss,
derpå är jag beredd — men v i skola slutligen besegra dem
alla — och Emil blifva dem kär i samma proportion han
gör mig lycklig. Jag tviflar ej på att hans tillgifvenhet och
vår lycka skall bidraga att skingra många moln på hemmets
himmel. Med hvarje dag, föräldrarna och syskonen lära
känna hans karaktär, måste ovillkorligen deras tillgifvenhet
ökas. — -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
