- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / Del I /
374

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

njursjukdom, som blev hennes död och en obotlig
magsyra i den svåraste form, vilket även svårt nedstämde
lynnet. Men aldrig hörde hennes man någon otålighet;
aldrig kände hon efter sina krämpor; aldrig tillät hon
sig några vanor vilka, om de stördes, kunde framkallat
retlighet. Och vad hon fordrade av sig själv, fordrade
hon även av sina döttrar. Så långe hon mäktade hålla sig
uppe, var hon färdig att uppfylla sin mans minsta
önskan; att tänka och handla för lians trevnad; att
deltaga i hans intressen, att vara till hands för hans hjälp.

En kärlek, som ej var en verksam ömhet, en hela
livet genomträngande hängivenhet var henne ofattlig.
Därmed sammanhängde hennes kyla för de gifta
kvinnornas »emancipation». Kärleken medger ingen sädan,
påstod hon: även om hon haft äganderätt till sin
förmögenhet hade hon ändå överlåtit allt åt sin
man och detta bleve, menade hon, alltid fallet i lyckliga
äktenskap. Hennes man påminde om de olyckliga
äktenskapen, men fick till svar: att dessa innerst nästan
alltid voro hustruns fel. Däremot blev hon senare
övertygad om behovet av de ogifta kvinnornas
emancipation och när i mitten av 1860-talet kvinnorna fingo
rätt till studentexamen, manade hon mig att taga
densamma. Men jag kände mig alltför glad i mitt hem för
att i onödan lämna det.

1 ett avseende måste Sophie Key med sitt klara
verklighetssinne alltid motsäga sin man: i hans
optimism med avseende dels å företag i det enskilda och
praktiska livet, dels i fråga om det offentliga. Gång
efter annan fick hon — alltid till sin ledsnad — rätt i
sina varningar. Hon uppskattade det ljusa i hans natur
men fruktade alltid att ljusseendet skulle leda till det
hårda öde, som slutligen också blev hans.

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/1/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free