- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / Del I /
377

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till middagen kl. 2, fick stå vid ett sidobord och
blygsel-full inta sin måltid. Att vid bordet öppna munnen
utan att vara tilltalad hände oss ej förrän ett bra stycke
in i tonåren. Den, som gick in i köket utan att vara
skickad, blev utvisad med en disktrasa om halsen. Ett
undantag gjordes när en »Västgöte» kom med sina varor.
Denna spännande händelse överträffades dock av
sotarens besök. Ty sotaren, berättade tjänarna, sålde barn
åt Frimurarna, vilka i sin ordning saltade dem i tinor
och sålde dem åt hundturken! När tåtare (tattare) kommo
till gården, blevo barnen inkallade för att ej bli stulna,
ett äventyr vi själva hemligt drömde om att få uppleva.

Emil Key övade själv ingen slags idrott och det var
kapten Hultin, som invigde pojkarna i jaktens och fiskets
hemligheter. Flickor som gossar lärde sig rida, köra
och ro, emedan detta var på landet oumbärliga
färdigheter. Badrum funnos ej i den tidens hem, men om
somrarna hade man sjön att bada i.

*



Inga naturvetenskapliga eller pedagogiska
betänkligheter hindrade oss från att få vad barn evinnerligt
behöva: näring för sin fantasi. Far och mor berättade
inga sagor, men vad gamla Fia var för vår fars
barndom, detta var för oss vår unga barnflicka från
Västergötland. Medan Anna vävde band framför brasan kröpo
vi ihop omkring henne, från vars läppar folksagorna
flödade. Från andra håll fingo vi många sägner, som den
tiden obetingat troddes. Man hörde talas om
»skäl-vrängaren», som i livstiden flyttat rågången mellan
sin och grannens åker men efter döden återvände till
platsen för sitt brott och, pekande på den rätta gränsen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/1/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free