Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ladugårdskötsel, lade han sig en natt i fähuset för att
utröna förhållandet, och såg en två alnars gubbe med långt
skägg, iklädd en röd mössa, grå wästgöthejacka, gula
skinbyxor, och stora becksömskor, komma in, lossa kreaturen
och köra ut dem. »Å hå min gubbe, dig skall jag nog löna
för beswäret,» sade han. Nästa natt tog han sin yx, lade sig
på lur bakom dörren, och när tomten inträdde slog han
honom i hufvudet med yxhammaren. Tomte-gubben wände
sig om, såg åt himmelen och mumlade: »korss så stora
regndroppar det faller nu!» Bonden trodde sig nu hafwa gifvit en
god minnesbeta, men nästa natt stodo kreaturen ute och
fröso. Han måste således tillgripa kraftigare medel, tog sin
yx, lade sig som förr bakom dörren, och när tomten kom dref
han honom i skallen, men denna gång hade han wändt till
eggen. Förundrad såg tomten sig om, och sade för sig
sjelf: »det är besynnerligt att löf faller så sent från träden».
— Mot ett sådant tjurhufvud war nu ej annat att göra än
att tillkalla Anders i Gebo. — Han kom, gjorde swårigheter
och sade sluteligen: »jag har icke makt att köra bort dem
genast, men d. 14 Mars skall du wara dem cjvitt, till dess
får du inhysa dina kreatur hos grannarne». Detta slog in.
Men den förra trefnaden och wälmågan försvann från huset;
mannen blef fyllhund och hustrun en odåga. Således är
bäst att aldrig bjuda tomtar bränvin; kaffe med sirap hålla
de till godo.
Spcken
finnas både manliga och qvinliga; desse sednare äro ej
utstyrda i skinjong och hintertyg, men kunna ändå wara
riktiga spöken.
På Rumskulla gamla kyrkogård fanns en graf helt nära
likporten, der en myndig man sades wara begrafven i
kopparkista. En grafhög, med nedsatta stora stenar wid hufvud och
fötter, wisade att mannen warit målfyllig, ty emellan dessa
stenar war öfver 6 alnar. Platsen kallades Rommens graf,
ty traditionen sade att han hetat Romme, och såsom ägare
till enda säteriet i socknen, warit fri och wälboren, samt
fört i wapenskjölden en hackekorf.
I mannaminne hade han legat stilla och fredlig i sin
långa graf, men i gamla tider huserat som en tyran, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
