- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / II (Förra avdelningen) /
3

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Björnö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Så reste vi 1862 ned till morföräldrarnas guldbröllop,
där den stora barnaskaran var samlad.Av makarna Posses tolv barn voro då tre döda: en
son i späd ålder samt de vuxna barnen Knut och Hedda,
båda i lungsot. Den äldste sonen Erik var ämbetsman i
Stockholm och förblev ogift. Av de båda tvillingsystrarna
var Lotten sedan 1853 gift med baron Rosenblad. Henriette
förblev ogift. Ingeborg gifte sig 1858 med sedermera
ståthållaren på Stockholms slott, greve A. Skjöldebrand. Två
söner bodde gifta i närheten: Fredrik, som arrenderade
Stäflö och Wisslö, Lage som arrenderade Leckeby.
Vardera hade redan 1855 hemfört en ung, vacker och älskvärd
hustru: Fredrik Charlotte Ramsay, och Lage Sigrid
Barnekow. Yngsta dottern Anna gifte sig 1867 med musikdirektör
Beyer och yngste sonen Carl Henrik 1871 med Lotten
Nordenstjerna.

Av de vid guldbröllopet levande nio barnen avledo
Lotten Rosenblad 1866 och Erik 1868, båda under besök på
Björnö; Lage och Henriette 1878; Sophie Key 1884; Fredrik
1895; Carl Henrik 1901; Anna Beyer 1903 och slutligen
Ingeborg Skjöldebrand 1914.

Lage Posses änka gifte om sig med svenska ministern
i Köpenhamn Lave Beck-Friis, som allt sedan ungdomen ägnat
henne en trofast kärlek.
Festtalet höll
Emil Key och den personliga tacksamhet, som han då
frambar, var äkta.

Det var med hjärtklappning av längtan vi åkte
uppför den långa allén till Björnö, en’ allé, som genom
stenmurar skildes från de härliga ekängar, vilka till
en längd av 1/4 mil sträckte sig å ömse sidor om vägen.[1]
På ett ställe vidgades muren till en halvcirkel, vilken
omslöt platsen för ett jätteträd, den s. k. riksrådseken,
enligt sägnen planterad av en ägare till godset, som


[1] En resande engelsman vände då allén slutade. »Ty
stället kan omöjligt vara så vackert, som uppfartsvägen,»
menade han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/2/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free