Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Björnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kran, som var morgon fylldes med friskt dricksvatten.
I taket hängde en vacker åttkantig lykta, som firades ned
med ett rep då talgljusen skulle insättas eller snoppas.
Här samlades man om kvällarna och medan »avisorna»
lästes högt, gingo grevinnans och de äldsta fröknarnas
spinnrockar snabbt men så ljudlöst att läsningen icke
stördes. Spånaden förvandlades sedan till de präktiga
drällduktyg — med mönstren »Posse-vapnet»,
»Vandringsman», »Hjärtat» m. fl. — vilka utfördes av
gårdens väverska, och duktyg i dessa hävdvunna mönster
gåvos åt alla döttrar i utstyrsel. Ville man ha
damastduktyg lämnades linnegarnet till en än skickligare
yrkesväverska.
Jag minnes endast det nya Björnö, där man redan
vid inträdet i den stora, rumslikt inredda förstugan mötte
några reliker från gamla Björnö: två porträtt av ett par
bland gårdens ägare under 1700-talet, major H.
Ulfvenclou och hans hustru, född Cronhjort. Denna senare bar
över sin atlasrobe ett gehäng med en bössa, ty hon var
en skicklig jägarinna och därtill utmärkt i snickarkonsten.
Därom vittnade det stora praktskåp i svart och ljust
trä, som stod mellan porträtten och för beundrande
åskådare utpekades som hennes verk. Uppe i salongen
hängde de här bifogade porträtten av Carl Posse och
hans hustru, målade av Sophie Adlersparre 1857, som
då hela sommaren vistades på Björnö.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
