- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / II (Förra avdelningen) /
15

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans råd liksom att mottaga hans förmaningar. Till
So-phie Key och hennes apoteksskåp vände man sig till vid
kroppsliga krämpor och hon vann genom sitt
doktorerande nästan lika mycket förtroende som »kapten på
Kallernäs». Ensam eller med sin hustru och senare
även barnen gjorde E. K- långa vandringar till utgårdar
och torp för att tillse arbetets gång eller höra de
under-havandes önskemål.

Som andra gårdar den tiden hade Sundsholm
sina hantverkare. Där var mjölnaren i den mystiskt
lockande kvarnen med två par stenar, såg och
benstamp. Där var smedjan, som blev dubbelt tilldragande
genom att smeden var malaj och hans mörka ansikte
ökade tjusningen i hans hantverk. Där var
gårdskomakaren, som bakom sin glaskula försjönk i religiösa
begrundanden. Där var gårdsskräddaren, som fått sitt
namn Roth av första stavelsen i sin mors. Denna var
en ogift fröken Rothlieb, syster till dåvarande ägaren av
Vannstad i Locknevi socken. Det hemlighetsfulla
begreppet »barnhusbarn» blev genom Roth för oss
förbundet med ett annat olycksöde, smittkopporna, som
lämnat djupa spår i gårdsskräddarens och sadelmakarens
vänliga ansikte. Mer än Roths berättelser från en tung
barndom, mer än det glödande järnet och de stora
gnistkvastarna i smedjan, mer än slöjdstugans under
hy-veln blänkande bräder och ringlande spånor, mer än
ladugården, där mjölken skummade ned i stävorna och
man själv fick försöka sig på någon lättmjölkad ko,
fröjdade oss lammen i fårhuset, men isynnerhet deras
tvättning och klippning om våren. Några år senare blev
fårens herde — som tillika var vedhuggare — den mest
fängslande av gårdens folk. Samuel var vad man då
kallade »läsare». Med andra ord, han levde av den tro,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/2/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free