Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
offringar åv tid och kostnader samt den ihärdighet och
skicklighet varmed detta långvariga och mödosamma
samt maktpåliggande kommunalbestyr blivit av
direktionen så förtjänstfullt utfört. Ingen lärer väl numera
förneka att den nya vägen ej allenast motsvarar sitt
ändamål av god och jämn vägbana, i stället för de svåraste
backar; den har även till en betydlig del en ovanligt
naturskön belägenhet.»
Med den förbättrade vägen förbättrades småningom
postförhållandena. Under 1850- och 60-talen fanns på
vägen av baron Carl Raab omlades. Närmare Helgerum fanns
Gölpa -backe, isom vållade den olycka varigenom E. K: s syster,
friherrinnan Raab, blev halt för livstiden. E. K:s bästa
argument, när det gällde att få socknens bönder med på
vägomläggningen, var Balzar von Plåtens ord att det »är
getterna, som stakat ut vägarna i Sverige». E. K.
påpekade som bevis »jättebacken» och de två
Hörtingerums-backarna mellan Lund och Västervik, »vilka, då de voro
is-belagda, tyckas »neka alla andra varelser än eskimåer eller
isbjörnar att komma helskinnade förbi».
En annan förbättring, som E. K. i mitten på
1850-talet föreslog Västervik, var att plantera tallskog på den
sandås, man for över under sista vägsträckan mellan Lund
och Västervik. E. K. fann Sveriges många sandåsar föga
vackra, men »ingen torde», säger han, »vara i den grad kal,
ful och ödslig som den vid Västervik: en och annan vresig
enbuske, här och var en topphuggen tallbuske, uppstickande
mellan stenrösen eller ur den brungrå ljungen: en ödslig,
fattig enformighet och så långt ögat ser samma fula,
tröstlösa nakenhet. En tallskog bleve här ett välkommet skydd
för de skarpa vindarna, en sval och skuggrik tillflykt om
somrarna och en vacker förgård till skärgårdslandskapet
bortom staden.»
För senare tiders vidare syn på landskapsskönheten blev
den ovan skildrade vildmarken mindre frånstötande. G.
KaH-stenius har t. ex. där funnit några av sina bästa motiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
