Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omgiva sjön, och därefter fortsätta att framträda, den ena
efter den andra, under alltmera blånande förtoningar.
Sedan går vägen förbi Qärdserums högt belägna kyrka
med dess smärta högresta tornspira, samt vidare
alldeles vid foten av den Adelsvärdska egendomen
Kvistrums vackra park, utmed branta bergsluttningar stundom
nästan lodrätt stupande ned i Båtsjön. Banan lämnar
nu snart Tjust och man är inne i Östergötland, då man
nått Åtvidaberg, där bergshantering redan 1413 idkades.
Invid Åtvidaberg ligger Adelsvärdska baroniet Adelsnäs,
en possession, som skulle anses för stor i vilket land
som helst och i Sverige är en av de största.*»
Sedan E. K- fortsatt skildringen av banan fram till
Norsholm — fordom biskop Brasks ryktbara
Munke-boda — slutar han sålunda:
* Dess tidigare innehavare baron Jan Carl Adelsvärd,
hade genom sin originella personlighet under 1840- och
50-talen i hög grad sysselsatt ortens intresse.
Emil Key hade köpt Sundsholm av en byggmästare
Jonsson, som ofta blev använd vid de Adelsvärdska godsen
och av baron Adelsvärds måg, greve Adolf Stackelberg på
Stensnäs. Greve Stackelberg var lika känd för sitt vackra
utseende och älskvärda väsen som för sitt s. k. »läseri», vilket
bland annat medförde en omfattande predikoverksamhet.
Från den tid då greven sysselsatte byggmästare Jonsson —
som i hög grad var ett »världens barn» — brukade E. K.
berätta följande anekdoter. Det enda kraftord, greve
Stackcl-berg då och då tillät sig, var »ta mig katten». När han en
gång vänligt varnade byggmästare Jonsson för dennes rikliga
bruk av mustigare eder, utbrast den originelle, fritalige och
allt utom kruserlige byggmästaren: »Jag ska säga greven,
att grevens ’katten’ och min ’fan’ ä alldeles samma
person 1» En annan gång, då greve Stackelberg uttryckte sin
glädje över att — för ovanlighetens skull — ha sett
byggmästaren i kyrkan, svarade denne: »Vet greven, jag är en
så toujours karl att jag kan vara med om lite av varje!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
