- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / II (Förra avdelningen) /
56

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ägna de minsta enskildheter samma noggranna eftertanke
som de stora, och alltid samma tålamod att avhöra den
enfaldigaste fråga som att utreda det mest invecklade
affärs-spörsmål. Utan att någonsin förhävas över den oftast
själv-förvärvade medgången var han verkligt stor i att med
jämnmod bära förluster, städse motsättande dessa erkänslan för
allt vad lyckan vid andra tillfällen skänkt honom.

Utan någon underbyggnad i logik eller språk var han
en mästare i brevskrivning; inga telegram kunde vara
kortare, men inga brev ämnet mer fullständigt uttömmande.
I regeln mycket försiktig i affärer, var han dock stundom
djärv ända till överdåd, men även i detta rådde ett lugn, som
ingav lyckan förtroende att följa med. Dessutom vann han
en människokännedom, som ägde slagruta för allt det
väsentliga och karaktäristiska hos envar.

På denna självskapade förmögenhet hade inga
under-ha vandes tårar fallit; det var klokhet, icke förtryck som
främjat hans företag. Buren av gamla tjänare till graven,
omgavs denna av en böljande folkmängd, i vars deltagande
anleten lästes, att det icke blott var en stor »jorddrott» som
gått hädan efter en fullbordad livsgärning, utan även en
god husbonde. Det kan lättare tänkas än skildras vilken
ingripande betydelse den mans verksamhet måst äga, som,
rådande över en av vårt lands mest ansenliga
jordbesittningar, därjämte ägnade sig personligen åt alla sina
under-havandes angelägenheter, så att omtanken räckte till åt
allt, rättvisan åt alla, och där den var förbrukad, räckte
barmhärtigheten. Denna var tyst men stor som all Tillbergs
verksamhet. Ofta mötte han en insaga om överdriven
godhet med ordspråket:

»Det är lättare att sitta vid bordet och ge

än att stå vid dörren och be.»

I samma mån den personliga begåvningen var rik, insåg
Tillberg — och kanske överdrev — värdet av den teoretiska
underbyggnad, han kände -sig sakna. Han var själv alltför lielt
vad han var, för att vilja göra något till hälften och avböjde
därför alltid och allestädes honom erbjudna offentliga
uppdrag. Av yttre utmärkelser tillföll honom endast vasaorden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/2/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free