- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / II (Förra avdelningen) /
66

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Särskilt hätsk var han mot sin närmaste granne,
A. C. Raab på Ryssbylund, och Carl Posse på Björnö.
Han hade redan i nyckelromanen Björn U 1 f t a n d
et Consortes nedsvärtat dem.*

Såväl i Björn Ulf tand, som genom
Barometern visade sig doktor Engström vara
skandalskrivare, om man därmed menar en författare, som
utsprider lögner om personer, vilka dock äro så pass
förklädda att de berövas heder och ära utan att
lagligt kunna försvara sig mot ärekränkaren.

Emil Key börjar sitt angrepp på Engström med
ett harmset utbrott emot denna metod att »utsända gif-

A. C. Raab skulle lämnat Kalmarorten på grund av
tvistig-heterna med trädoktorn: dessa voro nämligen avslutade
omkring tio år före Raabs flyttning till Stockholm.

Här bör tillfället begagnas att rätta ett misstag i
förra delen: att Frans Sjöberg var utgivare av tidningen
Fäderneslandet. Denna tidning blev i stället den
svåraste konkurrenten till den av Sjöberg utgivna Folkets
röst. Sjöberg hade studerat i Lund, hade huvud,
kunskaper, ett vackert utseende — han var mycket lik den s. k.
polske greve v. Engeström — och ett vinnande sätt. Sedan
Sjöberg genom sin brist på allvar gjort sig omöjlig på
ämbetsmannabanan, blev han tidningsman. Även som sådan nådde
han ej djupt politiskt inflytande, men gjorde sig så fruktad
av Oskar I att han åt sig lär ha utverkat ett årligt underhåll,
som han — bevakade i konungens stärbhus! Själv saknade
han ej kvickhet i anfallen på sina personliga fiender, t. ex.
Hjerta. Men han blev ett föredöme i hänsynslöst
skandalskriveri och man har om hans medarbetare, som saknade
hans kvickhet, sagt: att de brukade pennan som andra
rövare bruka kniven.

* Se del I, ’sid. 240. Boken som utkom 1840 hör nu
till bokauktionsrariteterna, ty den uppköptes och makulerades
dels av de däri utpekade, dels — efter fredsslutet med dessa

— av författaren själv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/2/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free