Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Våldet skall därigenom röna icke blott ett inre, moralens
och bildningens motstånd, utan även ett yttre, den fysiska
styrkans. Nutidens strävan att bilda stora nationella enheter
tyckes gå ut härpå.
Åtskilliga av våra journalistiska kosmopoliter hava,
särskilt vad det skandinaviska nationalitetsarbetet vidkommer,
frikostigt tilldelat detsamma benämningarna:
»nationalitets-skrå», »barnslig inskränkthet», »ultra skandinavism» etc.
Månne då Skandinaviens och alla andra splittrade
folkstammars enhetssträvan i själva verket är en illusion, en
ögonblicklig, övergående villfarelse, som skall förgå med oss och
vår tid? — Nej, vi tro det ej. Låtom oss ett ögonblick, för
att bevisa detta, från staterna, dessa kollektiva personligheter,
nedgå till individerna själva.
Under medeltiden voro, som vi veta, samhällslivets olika
elementer alldeles avstängda från varandra. Umgänget rörde
sig då inom avmätta gränser. Varje riddarborg var en liten
stat för sig, gillen och brödraskaper bildade avskilda samfund
i städerna; kunskaper och bildning voro monopoler för några
få, makt och penningar likaledes. Människan var icke
människa, hon var adelsman, präst, borgare eller bonde. Icke
blott genom tänkesätt och umgänge tillhörde var och en sin
egen kast, man gjorde det även genom sitt yttre.
Guldsporrarna och den brokiga riddardräkten stucko bjärt av mot
den mörka pälsbrämade borgarklädnaden; munkkåpan och
biskopsskruden tillkännagav det andliga högmodet;
bondehatten och vadmalsjackan utpekade slaven. Så icke nu.
Maner, plägseder och umgängeston slätas i våra dagar
mer och mer ut i allmän humanitet. Huru ofta äro icke
numera torparesonens uttryck ädlare än fursteättlingens?
Tjänaren lika klädd med sin herre? Vem kan i ett obekant
sällskap skilja adelsmannen från den med honom samtalande
industriidkaren? Krigaren från den civile? Men äro väl
därför karaktärerna mindre skarpt markerade än fordom?
Månne passionerna och deras verkningar äro svagare? Må
var och en, som stått i beröring med nutidens människor, och
med dem levat, lidit och verkat, fälla utslag häröver! Är
det endast till fjärran hänsvunna dagar vi måste gå, för att
finna Cassars och Demosthenes likar i äregirighet och energi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
