Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jämföra vårt eget land med kontinenten. Tusentals
svenskar, och många med statsanslag, besöka nu årligen olika
delar av Europa. De slutsatser vartill dessa komma, och
de omdömen, som uttalas av besökande främlingar, utfalla
ofta nog till förmån för våra egna institutioner, under det
att jämförelserna i andra fall sporra till nya ansträngningar
och en fortsatt utveckling.
Man förer klagomål över vår tids veklighet,
njutnings-begär och materialism. Vi erkänna att dessa klagomål äro
i mycket befogade, och ändå torde icke därmed vara så
farligt eller beklagligt. Ingen är stor i sin kammartjänares
ögon, och intet tidevarv åtnjuter rättvisa så länge det
pågår. Det är med seklerna som med våra höjder: de visa
sin elevation först på avstånd, och resa sig uppåt ända till
dess de undanskymmas av andra. Våra efterkommande skola
säga att det låg ett spänstigt, ett svenskt fjäderstål i deras
fäders vilja; att det erfordrats starka skuldror och armar
att bära de bördor vi burit. De skola erkänna att, trots
det myckna flacka som i vår odlade tid framträder, så bodde
och byggde dock en stor ande i detsamma. En ande, som,
när landet efter ändamålslösa krig låg styckat, berövat
sina gamla lydländer, isolerat och stängt från den övriga
världen, vågade säga: Sverige skall bli stort. Och, när dess
fattigdom var ett ordspråk i det övriga Europa, vågade
tänka: Sverige skall bli rikt. Och när det härför tyngdes av
självpålagda bördor, sådana att intet tidevarv förut burit
liknande, vågade hoppas: Sverige skall bli lyckligt.
III. Vad som ännu fattas oss.
Det har väl aldrig fallit någon in att betvivla sanningen
av det gamla budordet: »du skall hedra din fader och moder,
att dig må väl gå och du må länge leva på jorden». Men
sett ur statsekonomiskt-praktisk synpunkt tyckes det
vulgära ordspråket: »far får stryk, men far tål», hava vunnit
en vida allmännare tillämpning. Att den svenska
jordbrukaren lyckats så länge bibehålla sig på den svenska
jorden, och att vår »modernäring» åkerbruket på senare tider
till och med ernått en viss frodighet, torde därför mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
