- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / II (Förra avdelningen) /
347

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

E. K. skriver:

Ungdomsminnen återupplivades i målningsgalleriet. Att,
ehuru icke mera densamme, efter många års mellanskov,
återse Rafaéls Madonna di san Sisto och därvid erfara
ett alldeles likartat intryck som fordom, och med en glad
hälsning — »ären I här igen små vänner» — återse de
bevingade änglabarn, som slagit sig till ro med armarna lugnt i
kors, att se dem på tavlan och ur hjärtat blicka upp mot
Jungfrun med Kristusbarnet det var en glädje!

Därifrån fortsattes färden till Prag. E. K. skrev:

»Mycket kunde vara att säga om Prag, om dess
utomordentligt pittoreska läge, dess uråldriga
medel-tidsbyggnader, dess talrika munkar och helgonben,
av-dankade furstar och minnen från trettioåriga kriget.»

Emellertid skyndade skildringen — som vi själva
till Wien, där Emil Keys vän, Juhlin-Dannfelt, var
generalkommissarie och på det mest älskvärda och
tillmötesgående sätt gjort »les honneurs»:

Detta gjorde likväl icke något intrång i det ständiga
övervakandet med oförtröttad kraft av vårt lands intressen.
Att honnören därför icke minst blev Sveriges, vid detta
möte av alla nationer, det var till väsentlig del hans
förtjänst. Om någon behöver »en hand av järn i en
sammets-handske» så är det en generalkommissarie vid en
världsutställning, han, som skall handskas med hela världen borta
och hemma.

Mycket är det man tillvitar vår tid, och däribland dess
benägenhet att utbreda sig på ytan, i stället att koncentrera
sig mot höjden. I detta avseende erbjöd Stefanskyrkan med
sitt torn och sin götiska byggnadskonst, sina dunkla
valvbågar, målade glasfönster och kejsarsarkofag, med sina
obestämda poetiska intryck och sina, i viss mån, ofruktbara
känslostämningar, den mest slående kontrast mot det levande,
rörliga livet vid expositionen. Och ehuru vi, minst av alla,
vilja förneka att det sköna, om även gravlagt, kan vara
nyttigt, måste dock å andra sidan erkännas, att, där det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/2/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free