Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bästa och kraftigaste; mot egendom i civilisationens tjänst
för milliarder, skövlad och förstörd.
Små förefalla oss vidare denna napoleonskt-dynastiska
egoism och denna tomma preussiska kejsartitel. För dylika
lumpenheter är det som vetenskapens skatter och konstens
mästerverk nu gå upp i lågor. Så finna vi slutligen denna
nationella avund, vilken icke tillåter en annan nation att
vara stor bredvid sig; som icke söker sin tävlan och tillväxt i
en fredlig andlig och materiell utveckling, utan eftersträvar
egen storhet och förment frihet genom den andres ut
sträckande bunden och blödande — för sina fötter.
Dessa hava varit de för samtidens ögon synliga,
ideella rörelsekrafterna till den närvarande jättestriden. I sin
fortgång har den framvisat upphöjda talesätt förenade med
vanmakt i handling och cynisk rättskränkning med stora
resultat. Våra neutrala stormakter hava härunder suttit stilla
och sett på; var och en, England framför allt, försiktigt
erinrande sig sitt »habeas corpus». I sanning, man måste
äga en fast tro på civilisationens alstringsförmåga och på
frihetens gudomliga ursprung för att icke rent av förtvivla
om det närvarande Europa.
Ofta har man omtalat och beskrivit Turkiet som den
»sjuke mannen». Men månne det ej är lika mycket skäl att
benämna Frankrike i våra dagar — la belle France —
den sjuka kvinnan?
Frankrike har alltid varit svagt för det prydliga.
Blixtsnabb i uppfattning, böjlig och ihärdig, sparsam i det lilla,
uppoffrande allt för sina passioner, är dess nationalkaraktär
kvinnlig allt igenom. Frankrike är toalettens, lyxartiklarnas
och parfymernas land. Men det är även det revolutionära
ursinnets, det röda spökets och idévulkanernas land. Paris
är nöjenas, kokkonstens och demimondens huvudstad. Men
det är även brännpunkten för medborgerlig vältalighet,
konstnärlig inspiration och det sunda förnuftets frimodighet. Annars
idéhysteriskt och vekligt, visar sig det närvarande Paris
mäktigt av all -ett kvinnohjärtas exaltation och självuppoffring.
Bredvid så mycken social fåfänga, så mycken politisk
behagsjuka, vilken lidelsefull fosterlandskärlek och vilken allt
uppoffrande hängivenhet 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
