- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / II (Förra avdelningen) /
364

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av en rådbråkad tyska, och var oförtrutcn i att fråga vad än
den ena än den andra saken benämndes på sagda språk,
och tilläde: »vi vilja alla lära oss tyska i skolorna». Detta
begär att inhämta kännedom om »das grosse Vaterland»
förekom oss snarlikt kannibalernas vetgirighet att känna på
hullet hos sina fångar.

Paris är sig för övrigt likt: »Vive l’Eternel» och
»Vive la bagatclle», »Vive la France» och »Vogue la galére»!
Trängseln på teatrar och kaféer är lika stor som fordom,
om ej större. Främlingsströmmen på bulevarderna
oförminskad. Tuilerierna i ruiner, Vendomekolonnen och
Triumfbågen under restauration, ett och annat av högadelns
hoteller obebott, gaslysningen iej fullt så praktfull och
ekipagerna i Boulognerskogen mindre talrika, detta vittnar
visserligen om krigets förödelse och republikens styggelse.
Men för övrigt kom och säg till fransmannen att Paris ej
längre är »la ville du Monde» och han skall anse er för
en söderhavsvilde!

I en enda sak har parisaren blivit germaniserad: han
har av tyskarna lärt att dricka öl. Vem hade för trettio
år sedan kunnat drömma om att parisarna skulle pimpla
öl — och dock är det så. De sitta nu inom och utom
bulevardkaféerna med stora glassejdlar framför sig, herrar
och damer, och tömma dem med god smak. Det återstår
att lära sig förfära tysk surkål och filosofi. Och sedan
parisarna blivit så allvarliga, skola de — 1’appétit vient en
mangeant — sluta med att äta upp tyskarna själva!

Emellertid är det långt dit ännu. Beviset härför finner
man på Paristeatrarna. Man har en anekdot om en
sjuttioårig franska som — tillfrågad vid vilken ålder fruntimren
upphöra att fatta kärlek — svarade: »fråga någon som är äldre
än jag.» Och med skäl skulle man kunna säga: vad kan
väl hända en fransman, vilka olyckor skulle kunna drabba
honom av beskaffenhet, att han icke skulle gå på teatrarna
för att få skratta? Skrattet kan dock vara av mångahanda
slag, och det som Paristeatrarna numera lägga an på, synes
bliva mer och mer simpelt. Samma missväxt på snillen,
som förorsakade nederlagen i kriget, tyckes härska även
på det dramatiska området.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/2/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free