Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmår frigöra sig från katolsk vidskepelse, utan att hemfalla,
likt städernas arbetare, till materialistisk otro. Men vi
erkänna att det ser mörkt ut därmed, ty i den katolska
religionen gäller regeln: »allt eller intet», och sedan folket
mist den naiva tron, vad finner det att sätta i stället?
Vår övertygelse är därför, att Frankrike icke kan räddas från
undergångens kaos, såframt ej en katolsk reformation
uppstår. En reformation, men icke genom protestantiskt
proselytskap. Ty protestantismen själv, förstenad som den numera
blivit, sinsemellan stridig och skild i dc stora grupperna
av lutersk och reformert protestantism, äger icke för
närvarande och skall icke äga, synnerligen i Frankrike, någon
pånyttfödande förmåga, förrän den själv blir pånyttfödd.
En reformation måste försiggå inom den katolska kyrkan,
men huru och av vem? La Mennais på sin tid och Pater
Hyacinthe i våra dagar hava förgäves sökt lämna ett
uppslag härtill. Den obligatoriska folkundervisning, som alla
frisinnade, tänkande män i Frankrike numera ivrigt påyrka,
skall, även om den, trots prästerskapets motstånd, blir en
verklighet, icke vara nog. Ty den är blott ett medel, icke ett
ändamål, och berör icke det innersta av själens och
hjärtats behov.
oförbehållsamt yttrar sina tankar till en svensk resande.
Så även vid mötet med en finfin abbé, som visade sig
outtröttlig att fråga om Sveriges kyrkliga förhållanden. Då
vi för honom omtalade prästernas ordförandeskap i
kyrkostämma och skolråd, våra husförhör, lysningarna till vår
kyrkliga vigsel, kyrkomötesinstitutionen m. m., tycktes det
riktigt vattnas i munnen på honom, och han utbrast: »Sverige
är ett lyckligt land. Er kyrkodisciplin är ju mera katolsk
än vår!» Till gengäld sökte vi få abbén att bekänna kort
i åtskilligt ur det inre av dagens historia. Detta skedde
visserligen, om än med åtskilliga krumbukter och med
mycken varsamhet, men därav framgick tillräckligt det
frenetiska hat som det katolska prästerskapet hyser mot
varje förverkligande av friare institutioner i Frankrike, jämte
ett erkännande att lantbefolkningen tämligen allmänt
börjar bliva prästfientlig, så att den numera måste tvingas
tillbaka i den gamla strömfåran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
