- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / II (Förra avdelningen) /
377

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rättelser och tillägg till första delen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Invalde den 19 febr. 1841.
        G. W. J. von Düben        Dbn4
        Carl A. Fürst        — st3
        Alfred Quiding
Invald den 6 mars 1841.
        Ludv. Borgström                                Hugo                                1
Invald den 17 oht. 1841.
        O. M. Witt        Oo2
Invalde den 17 febr. 1843.
        Joh. Broomé
        Astley Fürst
Invalde den 18 mars 1843.
        Wilh. Flensburg
        Thure Norling


Dessutom finnas ett tiotal anonyma bidrag.

Några redogörelser för sällskapets sammanträden
innehåller boken icke.

*



Del I, sid. 151 berättar E. K. under sin egen ålderdom
en anekdot om greve Gustaf Löwenhjelm och marskalk Soult.
Men vid greve Löwenhjelms frånfälle sommaren 1856 skrev
Emil Key (i N. C. L. tidning) att den person, som gav
anledning till Löwenhjelms protest, var marskalk Sebastiani
kallad »le Cupidon de l’Empire». Denne blev utrikesminister
1831 och det var vid någon diskussion i Deputerade
Kammaren, han fällde det uttryck, som i så hög grad upprörde
Löwenhjelm. Emil Key slutade artikeln på följande sätt:

»Den livlige gubben berättade detta tolv år senare för
författaren jämte åtskilliga andra vid ett besök i Paris,
tilläggande, under det att de stora blå ögonen gnistrade av
eld: ’Ja, mina herrar! hade han icke tagit tillbaka sina ord,
skulle han ta mig f—n blivit tvungen att slåss med mig.’

Sådan var greve Löwenhjelm, ännu på gamla dagar
med en ynglings eld och värma tillgiven sitt fosterland och
dess ära. Vad han uträttat som krigare, diplomat och
statsman, därom skall historien en gång döma, ty namnet Gustaf
Löwenhjelm är oupplösligt inflätat med vår historia efter



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/2/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free