Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Riksdagen 1874 - Norska resan påsken 1874
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
c,jorde allt’ våd han kunde för att’undvika. Vi gjorde
ett angenämt besök vid Frognersäterri öch på
Drammens-jarn vägen i sällskap med flera av stortingsmännen, som
visade oss mycken vänlighet. Bland dessa utmärkte sig
särskilt • Ole Richter,. Schwartz, O. Léwenskiold, 11 ef tve;
som bjöd oss till Frognersätern och Tryvandshojden.
Oaktat att Sverdrup höll sig’undan voro hans
meningsfränder mycket öppenhjärtiga. Generaldirektör Troilius
hade förmåtts genom E. Sparre — och det järn
vägsintresse, som låg bakom det hela — att lämna fribiljetter
till riksdagsmännen och därigenom hade jag lyckats få
så många, som 20 med mig’ur andra kammaren. Bland
de mera framstående, som följt med, voro Sven Nilsson i
Everöd och Carl Anders Larsson samt Ola Boson Olsson.
C. A. Larsson gjorde mycken lycka genom det kvicka
sätt, på vilket han upptog Sparres ord om
»helgdagsfriden» och utlade dem i en avskeds- och
tacksamhets-skål. Törnfelt, som i sin egenskap av präst blev mycket
artigt bemött, var hela tiden i sitt mest glada lynne,
ehuru man omsorgsfullt vaktade honom från att bli
s å »glad», att han skulle väcka skandal.
Dåvarande statsminister Stang (fader till den senare)
bjöd oss på middag; där voro män både av vänstern
och högern; bland dessa senare kungens stabschef
m. m. nu avlidne general Fleischer. (Vid dessa tillfällen
blev Törnfelt placerad till vänster om Fleischer.) Stang
vände sig skämtsamt till Essendrop och sade: »Ser ni,
sådana äro de svenska riksdagsmännen! Så hyggliga äro
dé, även när de tillhöra oppositionen; men hurudana äro
ni. norska vänstermän?! Ni kunde lära eder av
svenskarna!»
Som jag icke ville att man alltför mycket skulle tro
oss villiga att vara med om allting — eller alltför litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
