Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hrr Bäckström, Wirsén, Hallbäck och Fjalar (Östergren)
tilldrucket,» * säger Emil Key.
Emil Key’s, av honom själv senare retuscherade,
dikt följer här i den sista fattning han gav den i
G. Ii. S. T. tryckta dikten.
Till Sveriges unga skalder.
(Av en lantmannapartist.)
I.
Nybyggare?
Hur lycklig den, vars öde det har blivit
att lyda blott vad skönhetskänslan vill;
som till sin lott har fått — och fått för livet —
att sång och saga le och lyssna till!
Som får i ro, i själens solskensstunder,
det sanna skörda och det sköna så,
* Den 1914 åter framgrävda sången skrevs 1877 av d. v.
redaktören av »Posttidningen», Edvard Bäckström. Dikten
heter »Förräderi» och riktar sig närmast mot ett yttrande av
lantmannapartisten Sjöö i andra kammaren med innebörd, att
det inte fanns någon anledning för bönderna att gå med på
större rustningar, då en inkräktare i alla fall icke kunde ta ifrån
dem deras jord. Uttrycket var ej så illa menat som det tedde
sig på grund av talarens bristande förmåga att klart säga sin
mening. Bäckströms sång slutade med dessa ord:
»Då gisslas ej förrädarn noj» med ord.
Då bör han piskas från sin fosterjord,
och såsom farlig vräkas över bord,
förrn stormens stund kan låta honom gälla.
Giv hit hans namn! Åt vårt förakt det giv;
hans anletsdrag, fort måla dem! Beskriv!
Så att var svensk med heder och saliv
kan veta, huru han sin dom bör fälla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
