Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förslag, som, grundat på nämnda skrivelse, av regeringen själv
blivit framlagt. Uti deras intresse, som önska det minsta
möjliga, torde därför måhända vara önskligt, att andra
kammarens flertal snarare än regeringen framlägger det
nya förslaget.
Skulle regeringen åter, på grund av att hön icke
lyckades erhålla några tillökningar i det förslag
lantmannapartiet framlade, bidraga till dettas förkastande,
så skulle ansvaret därför läggas av landets omdöme på
regeringen, då däremot — om lantmannapartiet bleve alltför
omedgörligt i fråga om eftergifter åt regeringens tillägg i
dess för övrigt på lantmannapartiets skrivelse byggda
förslag — det bleve detta parti, som inför landet komme att
uppbära ansvaret.
Här möter ånyo ett antingen — eller?
Antingen tvekar regeringen .aft tillägna sig
lantmannapartiets skrivelse av det skäl, att hon anser sagda skrivelse
icke duga som grund för en ny härordning, eller är
denna tvekan en följd av misströstan om att få en ny
härordning, byggd på denna skrivelse, antagen?
I förra fallet vore svårt att förklara, varifrån samma
regering — som vid senaste riksdag ansåg sig icke kunna
hoppas på något annat än en slags övergående
nödfalls-åtgärd vid försvarsväsendets ordnande och slutligen
underkastade sig försvarsutskottets tillbakagående strävan — under
mellantiden skulle hämtat stöd för ett ratande av ett så
mycket mera, som det skrivelseförslaget bereder, och för
ett vidhållande av vad den 1875 fordrade?
I senare, fallet — om orsaken blott vore misströstan
att kunna genomföra en härordning för vilken regeringen
hade att påräkna stödet av andra kammarens flertal och
ett mindretal i den första — vore detta en alltför anspråkslös
uppfattning om makten av sitt eget inflytande. Månne
regeringen verkligen kan tvivla om en snabb tillväxt i
första kammaren av sagda mindretal, dels genom den
påtryckning som regeringens bestämda och verksamma
hållning skulle utöva på denna kammares många
ämbetsmän vilka, säga vad man vill, dock äro av regeringen mer
eller mindre beroende, och dels genom de många icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
