Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då de stora frågorna nu stunda, hoppas vi, på grund
av skjutsfrågans utgång, att regeringen, även med avseende
på dem, icke skall visa sig svag för beskyllningen om
»svaghet», utan högt över dessa stundens och dagens hugskott
eller skrämskott ställa det stora målet av ett, enligt de
hundratvås förslag väsentligt förbättrat, försvar och
utjämnandet av sekelgamla orättvisor i beskattningen, varigenom
denna regering kan så att säga sätta kronan på 1865 års
representationsförändring och avsluta samt fullborda
densamma. Regeringen kan därvid säkert stödja sig på ett
starkt flertal i andra kammaren; härom våga vi yttra vår
förvissning, ty vi hava icke kunnat lyssna till det ihärdiga
förtalet, vilket — sedan den ena av dess osanningar efter den
andra blivit blottad — ännu har en, lindrigast sagt, lumpen
nödlögn kvar: den att andra kammarens flertal icke blott
skulle öppet vägra att med handling infria sitt ord, utan
att dess medlemmar skulle vara i stånd att tala för, men
rösta emot sitt eget förslag. Så lyder ett i dessa dagar
kringsmygande rykte!
I första kammaren väga däremot krafterna mera lika,
men om man får döma efter skjutsfrågans utgång bör
även där finnas ett flertal, om än föga starkt och knappt
tillräckligt att med visshet besegra det reformfientliga
byråkratpartiet. Kunde dessa frågor avgöras genom gemensam
omröstning av hela representationens flertal, så vore
utgången ofelbart given, men när icke så är måste mycket
bero på den tyngd regeringen lägger i vågskålen. Vi kunde
tillägga mera — ty blicken måste riktas ännu högre upp,
för att bestämma middagshöjden. Men på det att detta
skall kunna ske, måste allt varda så klart och tydligt att
icke en kryssning i dimma och mist kan vålla ett
skeppsbrott i själva hamnen. Då som annars — för att fortsätta
bilden — bleve det befälhavaren, som för strandningen
bure ansvaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
