- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / III /
244

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där finnes religiös frihet, politiska rättigheter, och arbetet
hålles i ära.

Lantmannapartiets strid gäller innerst om det
reformarbete, som började med
representationsförändringen, skall fortsätta. Ingen kammarupplösning, inga
re-geringsombyten kunna hindra representationsreformens
fullbordan. Ty intet mänskligt får stanna; individerna
liksom staterna gå alltjämt vidare. Växlingens eviga lag
är, i stort sett, även föryngringens och utvecklingens
eviga lag. Vi vilja icke någon krigsmakt, men ett
ordnat försvars väsen; ett folkligt
undervisningsväsen; allmänna politiska rättigheter; rättvist fördelade
skattebördor.

Sålunda kan vårt folk bli lyckligt och fritt under
gemensamma samhällsband; laglydigt och troget under
njutande av gemensamma friheter. Sålunda skola vi
känna oss tillhöra ett vida större land än om vår
storhet nu som fordom skulle sökas på erövringens väg.
Vi vilja icke ett försvar, som blir en
pappersorganisa-tion, i vilken ej folkets anda lever. Sann frihet, sann
jämlikhet, ordnad självstyrelse, skatterättvisa: detta kan
göra oss till ett folk, som stannar hemma, och som
älskar att försvara vad det äger. Ett uppodlat
land, med tillvaratagna tillgångar, skall ge Sverige vad
dess anfallskrig ej på ett naturligt — och därför
varaktigt — sätt förmådde ge: en maktställning, som
motsvarar vårt lands geografiska storhet och läge, vårt
storslagna folklynne och våra slumrande rikedomar.

I ett senare tal* påpekade Emil Key att
kompromissen från 1873 nu var slut. Den hade haft tre mål: att
närma regeringen och representationen till varandra,

* II kam: s Pro. n:f 38, sid. 9.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/3/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free