Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan den tionde bröllopsdagen skrev han :
»När jag tillbaka tänker på lyckan, som har rått
mig syns den kan ej rymmas i tio år, som gått!
Och tänker jag på sorgen, på prövningar oss brytt:
en solförmörkningsskymning ej mera snabbt har flytt.»
En annan gång, då hon varit nära döden, skrev han,
när hoppet började återvända, en dikt, där han vittnar
om att han »sökt och funnit ungdomslivets fagra dröm»;
att deras färd samman varit solbelyst, att deras båt
gått stilla fram, förd av jämna årslag; att ingen storm
stört dess bana, intet fall dragit den mot djupet. Men
nu syntes hon, som delat de årens färd med honom,
nära att lämna honom och han ställer sina böner till Gud
om kraft att bära detta öde och till henne om att vilja
stanna. Hoppet skymtade redan och han utbrast:
Ja, du stannar! Ja, du dröjer!
Livets puls är ännu varm;
och en bön om liv sig höjer,
ur din jungfrurena barm!
Mer än en gång hade han sedan varit nära att
mista henne, men städse hade hon velat leva för
honom och dö efter honom för att spara honom att
sörja henne. De nya femton år av innerligt samliv, på
vilka de vid sitt silverbröllop blickade tillbaka, hade
givit flera nya sorger än nya glädjeämnen. Och på
silverbröllopsdagen 2 mars 1874*, hade bruden mycket
* Som minne av dagen gav Sophie Key alla barn, som
det året föddes på godset, livränteböcker för pension vid en
viss ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
