Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensstämma med »min själs, jag kan säga heligaste,
tendenser att stå i kulregnet tillsammans med den, vid
hvilken jag ända ifrån min tidigaste ungdom varit fästad
med band, för hvilka ordet vänskap knappt är
tillräckligt betecknande; band, som en tjugoårig skiljstnässa ej
förmått att slita och hvilka sålunda väl få änses vara
oberoende af tidens inverkan. Men hvad som är
oberoende af tiden, det tillhör ju evigheten, och de
toner, på hvilka vår vänskap sjunger, lära väl ändå
finna starkare genklang i evighetens rymder än i
de trånga kretsar, varest vi nu någon liten tid äro
tvungna att dväljas».
Det var i denna stämning, Emil Key återvände
till sin ensamhet och han var lycklig att ha företagit
resan, ehuru den varit en pina: hans fotter hade svullnat
så att skodonen måst skäras upp. Vid påsk kom budet
att Gösta Posse fått sluta sitt lidande. Ju djupare
Emil Key sålunda kom in i skuggornas dal, dess oftare
fann han en tröst däri att, som han skrev, »mamma
fick gå bort, slapp att se släkt och vänner — Tjust
och hela Kalmar län — ja, halva Sverige, störta
samman i ruiner». Han trodde icke mycket på en
ljusare tid för sina barn. Han skrev: »Vilka ulvatider,
I gån till mötes! Skolen I då säga: tänk vad far var
lycklig, som slapp se allt detta moraliska och
ekonomiska elände?» Han talade ofta om de stora händelser
och förändringar — krig, revolutioner m. m. — som
han trodde sekelslutet och det nya århundradet skulle
medföra. Men han hoppades att ur allt det onda något
nytt skulle födas. Ty »historien visade ju att de nya
buden bruka komma, som de på Sinai, under åska
och storm». Stormtecken såg han många. Själva
pressen, den han liknade vid vindflöjeln, som gnisslande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
