Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1850—1851 årons riksdag hade alltså enhälligt uttalat sig för
bibehållande af bördsrätten pålandet. Vid nästföljande 1853—1854
årens riksdag väckte emellertid åter en ledamot af bondeståndet
motion om bördsrättens afskaffande.1 Han åberopade i stort sedt samma
skäl som motionären vid föregående riksdag. Meningen med
bördsrätten kunde vara god, ty visserligen kuude det vara tre fl ig t att
besitta sina förfäders jord, men någon rättvisa kunde det aldrig vara
att afhända sin nästa hans välfångna egendom. Detta skedde nästan
alltid vid bördslösen, tv om än bördemannen finge betala, jämte
köpeskillingen, den bevisligt gjorda förbättringen ä egendomen, så
åter-stode dock, oberäknadt en ofta kostbar och obehaglig rättegång,
mycket hvarföre ersättning aldrig komme i fråga, och just därför såge
man också ofta köparen, för att i någon mån hålla sig skadeslös,
söka att uppehålla saken så länge som möjligt för att medhinna att
borts&lja skogen. Med ett ord, saken vore förhatlig och gåfve
blott anledning till rättegångar, afund och fiendskap människor
emellan.
Otn ifrågavarande motion gaf emellertid bondeståndet, redan i
en remissdebatt, samma mening till lcänna, som ståndet förfäktat vid
föregående riksdag.2 Ett flertal talare uttalade den önskan, att
vederbörande utskott icke måtte fästa något afseende vid densamma.
Det anfördes fall, då bland flera syskon, som hade del i en
fastighet, någon af afvoghet sålde sin lott till oskyld man; det vore da
bra hårdt om icke den, som hade lika lott med säljaren, skulle äga
rättighet att börda. Det vore tillfredsställande, att det för
skvlde-män funnes en utväg att inom släkten behålla förfädrens fasta
egendom, och den som icke älskade fädernetorfvan måtte gärna vara den
förutan. Visserligen hade det icke undgått uppmärksamheten, att
under den senaste tidens prisstegring på jorden en och annan
börds-fråga uppstått och genomdrifvits på sådana grunder, att man vore
färdig att instämma med motionären. Man hade i äldre tider ofta
varit mindre noggrann att i föreskrifven tid och ordning taga
lagfart å inköpta fastigheter samt försummat att förvara arfs- och andra
viktiga handlingar; detta jämte de stigande jordpriserna hade
för-anledt många att efter läng tids förlopp anställa bördestalan, så att
den, som en längre tid innehaft egendomen och därå nedlagt arbete
och penningar, blifvit ruinerad. Men dessa missförhållanden hade
blifvit rättade, och kontrollen öfver lagfarterna iakttoges nu sä noga,
att någon olägenhet af börd icke borde komma i fråga. Det vore
icke rätt och billigt att borttaga gamla ädla lagbud, som hade sin
grund i odalrätten.
i Gustaf P.jerkumler fxfln &knr»)»org* Hln. Motion inlUrnnarf i bondeståndet drn 23 dre.
1853. (Hond. .St. 1’roi. Bd 1. Sid. Ml—M2). — - Bood. St. 1’rot. den 24 dre. 1883. (1’rot. Bd l sid.
5K1—085).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
