Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande eller ens vanliga, men de voro i vissa delar af rikei, stadda i
utbredning.
Med denna upplösning af kurleken till jorden gick äfven en
upplösning af de känslor för familjegemenskapens betydelse, hvilka voro
ett element i de gamla arfvejordåskådningarna. Ty kärleken till
fädernegården och pliktkänslan att bevara denna oskadad inom
släkten voro oskiljaktigt förbundna med känslan för nödvändigheten af
att härunder underordna de själfviska intressena. De, arfvingar, som
icke kunde fä öfvertaga fädernegården, måste finna sig häri och
åt-nöja sig med de låga utlösningsvärden, hvilka voro karakteristiska
för de gamla arfskiftessedvänjorna. Dessa uppoffringar kräfde känsla
för släktens och familjens öfverhöghet öfver dess enskilde medlem,
äfvensom ett starkt sinne för familjegemenskapen. Vi skola finna,
huru dessa åskådningars upplösning har gått hand i hand med de
nya åskådningarna om jorden.
Då det gäller att tränga djupare in i arten af denna
omvandlingsprocess i bondeklassens åskådningssätt, lämna bördsprocesser och
arfsprocesser mindre vägledning. De förra upphörde ju redan vid
en tidpunkt, då den utveckling, som här afses, blott var i sin
begynnelse. Arfsprocesserna äter hafva under den senaste mansåldern allt
mera sällan rört sig om tvister rörande utlösning af samarfviugar.
Indirekt är detta visserligen ett tecken pä att sådana konflikter
blitvit sällsyntare, och att arfvingarnas åstundan att komma i
besittning af fädernehemmanen icke brukar vara lika stark som i forna
tider. Några mera positiva slutsatser i denna riktning torde dock
icke häraf kunna dragas. Man torde därför, i motsats mot
förhållandet i äldre tid, då arfs- och bördsprocesser äro af stort intresse,
beträffande den senaste mansålderns utveckling få använda andra
kunskapskällor.
Såsom redan i, inledningen påpekats, gifves det icke någon
punkt, där bondeklassens ifrågavarande åskådningssätt träder
skarpare i dagen, än uti dess sedvänjor vid hemmanens öfverlåtande till
ny generation. Visserligen finnes en grupp al’ fall, som icke
inrymmas härunder, nämligen da bönder under lifstiden sälja sina hemman
till oskylda och såmedelst genom en enda handling visa, att de kastat
alla de gamla åskådningarna öfverbord. Men analysen af dessa fall
skulle icke blifva mycket gifvande, då material saknas att lära känna
utvecklingen af sådana bönders åskådningar samt de djupare motiven
för deras handlingssätt. Oftast, såsom vid de norrländska
hemiuans-iorsäljningarna, torde sådana handlingar hafva skett af oförstånd
och obetänksamhet, vid tider af plötsligt stegrade egendomsvärden.
Deras psykologiska förklaring är i sådant fall mera enkel.
Sedvänjorna äter vid hemiuausöfverlåtelser och arfskiften afspegla skarpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
