Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på naturförhållandena. Att klyfningar ännu ibland förekomma i
norra Sverige, möjliggöres gifvetvis af de på sina ställen ännu stora
hemmansdelarna i dessa trakter. 1 allmänhet finner man, att
klyfnin-garna äro något vanligare i skogsbygderna, eller där hemmanen äro
af vidsträcktare utrymme. Den nutida förekomsten af klyfningar
vid arfskiften betingas på detta sätt af jordstyckningens tidigare
historiska utveckling, och kan, såsom påpekats, icke sättas i något
ovillkorligt orsakssammanhang med de liberala arfskiftessedvänjorna
och bondeklassens undergräfvande. Man jämföre t. ex. inom
Norrland dessa olika förhållanden. Dock är det påtagligt, att icke hvarje
samband härutinnan saknas; särskildt anmärkningsvärda företeelser
äro härvidlag den markerade skiljaktigheten mellan å ena sidan
Mälarprovinserna, å den andra sidan Värmland med angränsande
områden af Västsverige, äfvensom det sammanhängande området inom
västra Småland oeh södra Västergötland. Dessa senare delar af
riket sammanfalla nämligen med områdena för den kanske
starkaste emigrationen och det största förfallet af bondeklassen. Man
finner här en bekräftelse på riktigheten af den för Sveriges
And-kommande visserligen ej ovillkorligt giltiga uppfattningen, att
sedvänjan af realklyfning vid arfskiften ofta är ett led i de
gammalgermanska arfvejordåskådningarnas upplösning.
Vi öfvergå nu till de förhållanden i afseende å
arfskiftessedvänjorna, hvilka i föreliggande sammanhang äro af större betydelse. Dessa
förhållanden beröra i första rummet utlösning svärdet, då en arfvinge
öfvertager medarfvingaroas andelar i hemmanet. Såsom anmärkts,
var det för de konservativa sedvänjorna karakteristiskt, att
efterträdaren på hemmanet utlöste medarfvingarna enligt en synnerligen låg
taxa, med bvilken dessa af familjehänsyn voro tillfreds. Där
öfver-låtelse redan under faderns lifstid förekommer, är en sådan
beräkningsgrund, såsom påpekats, ännu regel; men det är ock anmärkt,
huru ett växande missnöje häröfver gör sig gällande hos den nutida
allmogegenerationen. Äfven är anmärkt, huru sedvänjan att genom
särskilda köpeaftal tiilhandla sig medarfvingarnas lotter blifver
vanligare.
Det är under dessa förhållanden att vänta, att hos den nu
uppväxande allmogegenerationen ett växande missnöje skall göra sig
gällande, äfven i fråga om låga utlösningsvärden vid arfskiften. Detta
bekräftas oek till fullo af de inkomna utlåtandena. Det framgår af
dem, att i stora delar af riket en stark tendens gör sig gällande att
stegra det af ålder brukliga utlösningsvärdet, så att detta
utlösnings-värde numera på många orter uppgår till fulla marknadsvärdet.
Knappast mera än i Norrland samt i delar af Dalarne och Upsala
län förekommer nämligen numera, att medarfvingarna vid utlösen finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
