- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga X : Bondeklassens undergräfvande /
74

(1910) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dessa omständigheter i förening hafva föranledt, att de gamla
herresätena, särskildt sedan 1880-talets jordbrukskris, i allt större
utsträckning kommit i nya händer. Af den ofvan omnämnda enquéten
0111 fastighetshandeln framgår äfven, att, med undantag af
fideikom-misserna, nnmera knappast migra herregårdar längre finnas i Sverige,
som äro kvar i de gamla ståndsfamiljernas ägo. Det öfvervägande
flertalet af dem har kommit i händerna på främmande personer:
in-dustriidkare, byggmästare, pensionärer, grosshandlare,
trävaruhandlare, skogsjobbare, konsortier och bolag personer ur do högre
klasserna från städerna eller ur den lägre medelklassen eller
personer ur allmogeklassen, som arbetat sig upp till »halfherrar» och
»patroner».

Sålunda gå samtliga uttalanden från Mälarelänen i den riktning,
att flertalet herregårdar inköpts af på orten främmande personer; i
bästa fall kapitalstarka ståndspersoner från Stockholm, hvilka om
somrarna bebo corps de logien, men utarrendera jordbruket eller sköta
det som amatörer; i sämsta fall jobbare, hvilka sköfla skogen, låta
jordbruket förfalla och om möjligt stycka sönder egendomarna. 1
Östergötland hafva de större egendomarna äfven i stor utsträckning
gått ur d« gamla familjernas bänder, men synas dock oftare än i
Mälareprovinserna innehafvas af godsägare, som själfva sköta
jordbruket. 1 Småland hafva däremot jobbare och trävaruhandlare i
betänklig grad slagit under sig de gamla herresätena. I de sydsvenska
provinserna är utvecklingen liknande den i Mälaredalen: där de gamla
godsen säljas, gä de ölver till uppkomlingar och patroner, i Sydskåne
alltmera till grossörer, fabriksidkare, ämbetsmän, sockerbruk. Kring
Göteborg och i södra Västergötland är det göteborgsmagnater,
agenter, virkeshandlare och tomtaktiebolag, i Skaraborgs län
»landtbru-kare*, skogspatroner, jobbare och industriidkare, som blifvit ägare till
flertalet gamla säterier. 1 Värmland hafva nästan alla gamla
herre-gärdar kommit i nya händer, ofta från Sydsverige eller Norge
inflyttade uppkomlingar.

Det torde alltså icke innebära en öfverdrift att tala om de gamla
jordbrukande ståndsfamiljernas undcrgåm,/, om därmed förstas deras
undergång som jordbesittande klass. Det tillkommer oss icke här att
afgöra, i hvad mån denna företeelse varit ett led i den svenska adelns
allmänna demografiska utveckling 1 Ej heller tillhör det detta
sammanhang att utveckla betydelsen därutaf, att den nuvarande klassen
af större jordägare i Sverige saknar de historiska traditioner samt
den homogenitet i afseende ä social härkomst samt till och med
social ställning, som äro villkor för ett större socialt och politiskt
inflytande. Däremot vil ja vi något närmare behandla den frågan,
hvilken betydelse de större jordpossessioner nas ofvan nämnda mobilisering

* Jfr I*ontus Fahlbcck. Sverigcn Adal. Lund 1903.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emubonde/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free