Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- JÖSSE HÄRAD I VÄRMLAND af G. Gerhard Magnusson
- Inledning
- Några historiska fall af utvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är icke någon ny företeelse man kommer till, när man
börjar undersöka emigrationsorsakerna i en bygd. Det är tvärtom
något så gammalt och vant, det där, att folk emigrerar, så man tycker
tydligen att det nu längre icke är någonting att fråga om eller
svara på. Sedan fars och farfars tid har man emigrerat till
Amerika och där har man kanske det mesta af sin släkt.
Det är någonting som gått in i blodet, något som redan passerat
genom flera släktled och som således icke längre kännes som något
från normala förhållanden afvikande, utan snarare tvärtom. Man är
så att säga förutbestämd att resa till Amerika, och det är endast
i det fall att man icke gör det som det kan komma att väcka
något uppseende.
Det torde vara lämpligt att i början redogöra något litet för
den tid då emigrationen i dessa trakter först började.
Några historiska fall af utvandring.
Den förste, som emigrerade till Amerika från dessa trakter, synes
ha varit en hemmansägare Olof Andersson i Humslid, Gillberga, mot
gränsen till Brunskogs socken, Jösse härad.
Man berättar om »Olof i Humslid» att han var en man före sin
tid. Per Wieselgrens nykterhetsverksamhet hade i honom fått en af
sina trognaste anhängare, och han försökte genom eget personligt
föredöme och genom en ifrig, ibland nästan hänsynslöst häftig
propaganda omvända sin hembygds befolkning till nykterhet och rena
seder. År 1851 var han riksdagsman, i bondeståndet, men synes
icke ha funnit sig väl bland lagstiftarna i hufvudstaden. Han
afsade sig förtroendet och verkade ännu några år för sina idéer i
Värmland, där denna tid husbehofsbränningen och dryckenskapen
tagit en oerhörd omfattning, men tröttnade slutligen på striden.
Det var inte endast mot dryckenskapslasten han kom i strid utan
det blef så småningom mot hela samfundsordningen, som den tiden
ansågs till god del hvila pä brännvinsbränningen. Kampen fick föras
äfven mot prästerskapet, som var den rådande ordningens vårdare
och väktare, och detta tvingade honom slutligen att nedlägga vapnen.
Han hade känt sig kallad till apostel för nykterhetssaken i
Värmland, men när han icke kunde finna den uppmuntran och det
stöd han väntat, så började han rikta tankarna på utvandring. År
1855 på hösten reste han från sin familj till Amerika för att höra
sig för om förhållandena där, och på sommaren 1856 kom han
tillbaka hem. På fråga hur han hade funnit det i Amerika svarade
han, att där hade man icke endast den rena läran utan man hade
också »det rena lefvernet». Och så beredde han sig till att taga
hela familjen med sig öfver till det främmande landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/emubygdeu/0048.html
