Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JÖSSE HÄRAD I VÄRMLAND af G. Gerhard Magnusson - Järnbruken och jordbrukets biförtjänster, historiskt sedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bruken icke, och någon starkare ekonomisk känning af brukens
nedläggande märktes aldrig, det är det allmänna svaret. Många hade
sina kontanta inkomster från bruken, fastän med tvifvelaktig vinst
i det hela, som framgått af ofvanstående, och många bönder kunde
ju genom den konsumerande bruksbefolkningen få en rikare
omsättning för sina produkter än under andra förhållanden, men i det
stora hela betydde bruksrörelsen för Jösse härads jordbrukare ganska
litet. Under inga förhållanden kan man säga, att bruksrörelsen där
utgjorde någon lifsbetingelse för jordbruket.
Sädesproduktionen i Jösse härad torde denna tid ha motsvarat
konsumtionen, enligt hvad dåvarande landshöfding i sin berättelse
uppgaf, men för bruksbefolkningens behof uppköptes spannmål i
’■egei från andra orter, särskildt Västergötland. Hafreskördarna voro
oftast för mänga i föl jd, så att de utarmade jorden, men man synes
denna tid ha haft synnerligen små behof. Näfgröten oeh hafrekakan
var den mat, som fick utgöra den hufvudsakliga näringen för de fattiga
torparna och lägenhetsinnehafvarna, som stodo bönderna till tjänst mc<1
arbete. Bönderna själfva lefde något bättre, icke sä mvcket på grund
uf inkomsterna på jordbruket utan kanske mera genom
timmer-försäljning.
Man började gä riktigt hårdt åt skogen under denna tid. På
50—60-talon fälldes, såsom nvss omtalats, endast de större och vackrare
träden, men fram pä 70-talet- började i detta härad skogsköpandet på
illvar, och under samma tid, till mediet af 70-talet, synes
bruksrörelsen ha hållit sig väl uppe trots dyra kolpriser. Men så kom
den stora krisen 1877, da både järnet och virket föll så ansenligt i
pris. Det var öfverproduktionen i stångjärnstillverkningen som
inledde krisen, och så kom därtill nordvästra stambanans framdragning
genom häradet och gjorde revolution i förhållandena. Kolpriserna
•stego till svindlande höjd, sä snart järnvägen trängde fram och
vidgade afsättningsrayonen — priset å stigen kol gick 1873 upp ända
lill 24 kr. och bruken fingo i flera år arbeta med endast half kraft.
kommo de nya uppfinningarna inom järntillverkningen i utlandet,
valsverk anlades och bruken måste nedläggas.
Järnets pris blef ansenligt nedbringadt och omöjliggjorde all
konkurrens. Vid »Fastingen» i Kristinehamn (aprilmarknaden)
kos-tflde på (50-talet tackjärnet 4 à 5 rdr pr centner, men på 70-talet
började ökni ngen, sä att det är 1872 betalades med .Vas, år 1873 gick
Priset upp till ti—7 kronor. Men sa korn den starka konkurrensen
*rån England. Ar 1877 bjöds det engelska stångjärnet ut för 7 kr.
pr centner. Metoden att taga ur fosfor ur järnmalmen (däraf
Tho-’naafosfaten framgick) gaf ett betydligt rikare utbyte af malmen och
^aflade större tillgäng på järn, hvilket i sin tur måste ha en nästan
"medelhårt förödande inverkan på den svenska järntillverkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
