Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JÖSSE HÄRAD I VÄRMLAND af G. Gerhard Magnusson - Sockenbeskrifning - Bogens kapellförsamling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. JÖSSE HÄRAD. GUNNARSKOG. BOGENS KAPELL.
33
jordegendomen var fortfarande Högen å 300,000 kr. Några industriella
inrättningar finnas icke i denna socken.
Hvad som gäller för Gunnarskog vid bedömandet af de agrariska
förhållandena gäller äfven för Bogen. Hock må konstateras, att
Bogen i ännu högre grad än någon annan socken i Jösse härad fått
lämna tribut af jord och skog ät bolagen. Särskildt är det ett norskt
bolag (A. B. Lier, Va raid & Bogen), som slagit under sig stora
områden. Detta bolag äger ungefär hälften af socknen, den andra
hälften är till hufvudsaklig del svenska statens. Det som inte är
norska bolagets eller svenska statens egendom, ett hemman på V«
mantal, häller på att bli Jösseforsbolagets.
Genom det långa afståndet från järnvägskommunikationer har
jordbruket i denna trakt svart att reda sig. Någon
afsättnings-möjlighet finnes för smör och kalfvar, men annars får man skaffa
sina kontanta tillgångar på annat sätt, d. v. s. pä samma sätt som i
Gnnnarskogs mera oländiga bygder. Dock föregår här det norska
bolaget bönderna med mycket dåligt exempel beträffande jordbrukets
skötsel, ty om man någonstädes uppröres öfver misshushållningen
med, ja det fullständiga föraktet för hvad jorden kunde bjuda, så
är det här i denna socken. Några fordom ståtliga, nu förfallna
byggnader, en stor ladugård med nedrasad!; tak och nrslagna
fönsterrutor, väldiga vidder med en rödgul, utmärglad gräsmatta i stället
för böljande sädesfält — det är en syn som däruppe slår en med
både häpnad och sorg. Bortåt 100 tunnland jord, som kunde bära
hafre och råg, ser man på ett ställe ligga för fäfot. Det är för
skogen som det norska bolaget köpt egendomarna, jorden bryr man
»ig icke om.
Under det detta åsidosättande af jordens skötsel pågår, synes
lian samtidigt ha satt i system en utrotning af dem som intet hellre
yilja än bo och rödja i dessa trakter. Ingenstädes synes man vilja
behåll a torparna och torpen, utan sa snart det är möjligt att blifva
utaf med dem, använder man sig af tillfället. »Man vill inte
°dla fattighjon», har man sagt. Och det beklagligaste är att detta
icke endast, gäller det norska bolaget, utan också svenska staten, som
genom sitt ombud låtit vräka en tåttig torpare, därför att han cj
hade formell rätt att stanna längre på kronans mark, fastän ban var
’"’Id i socknen, alltid vistats där och i 20 år pä det torpet sträfvat
för sina föräldrars och sina sjukliga systrars utkomst. Hela tiden
både han lyckats uppehålla dem utan att anlita fattigvården. Pa
senaste åren var han ensam med fadern, men sa dog fadern 1905
°ch sonen stannade kvar på torpet, hvilket han ansåg sig ha fatt
rätt att behålla, da han under så många år åtagit sig
underhållsbördan för sina anhöriga. Skulle Kyrkskogens fattigrote ha betalt
Underhåll för de gamla, så skulle detta ha kostat öfver 200 kr. om
"»»•08 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
