Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JÖSSE HÄRAD I VÄRMLAND af G. Gerhard Magnusson - Sockenbeskrifning - Eda - Köla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jorden. En dagsverksarbetare kan ju inte lefva på det lilla arbete
bönderna da och då. ha åt honom.»
Utom dessa biförtjänster tillkommer naturligtvis försäljning af
skog till bolagen. Skogen får anlitas så länge det räcker, det är
allmän regel. Här, liksom i öfriga socknar, är lingonplockningen
också en biförtjänst, synnerligast för de fattigaste, barnrikaste
familjerna.
De största industriella inrättningarna äro Eda glasbruk med
1*5 arbetare, Tidemans tobaksfabrik med 148 och Åmotsfors
pappersbruk med 103 arbetare. Största delen af arbetarna vid dessa och
öfriga industriella verk är från närgränsande landsbygd. Det är
bondsöner och torparsöner, som fara in till industrien och där taga
tjänst. Lönerna äro t. ex. vid Eda glasbruk 125- 130 kr. i månaden
för några få, och mellan 35 och 60 kr. i månaden för de öfriga.
Därtill kominer som extra förmån fritt husrum samt 20—30 kr.
om året i vedpengar. De flesta arbetarna vid bruket äro gifta.
Att industrien kan betala sina arbetare bättre än jordbrukaren
förmår, det är själfklart orsaken till att de unga lämna jordbruket.
Genom Eda sanatorium har denna socken fått en extra
dragningskraft under de senare åren, liksom gränsstationens läge inom
socknen nog medför en större turisttraiik än närliggande socknar
kunna visa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
