Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JÖSSE HÄRAD I VÄRMLAND af G. Gerhard Magnusson - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 EMIURATIONSUTREDNIXUEN. BILAGA VIII. BYUDELNIÆRSÖKNINüAK.
förmögna hemmansägare Kom t »o där. Men förklaringen ligger däri
att ungdomen oeh poesien lämnat gården, Amerika och dollarn ha
tagit dem. Vid någon liten stuga vid vägen stannar man dock med
glädje för att betrakta ringblommorna oeh slingerväxterna utanför
ingången, men dà är det skomakaren eller skräddaren som bor där,
icke någon hemmansägare eller bonde. Dessa de fattigaste bland
alla, som endast ha sin lilla täppa med kal och potatis och som
skola lefva på den lilla förtjänst deras dåligt lönade arbete ger dem,
de ha blommor oeh vackert omkring sig, men bönderna ha i regel
intet.
Det frapperar snart att man ser nästan idel gamla människor,
och man blir nästan öfverraskad då man råkar träffa på en ung
man eller Kvinna. Ju mer man färdas i dessa trakter blir detta
intryck starkare. Pa långa sträckor ser man endast gamla gubbar
oeh gummor stulta omkring på sina tegar, och när man börjar inleda
samtalet med skjutsbonden på kapitet om ungdomen oeh nöjen och
dans, sa får man det nedslående svaret att här i trakterna dansas
inte mera, ty ungdomen har rest ur landet. Jössehäradsdräkten ses
aldrig mer, annat än vid någon basar eller annan fest i Arvika
eller Karlstad, och den gamla glada och ståtliga jössehäradspolskan,
där man sug lika många fötter i taket som på golfvet, är nu blott ett
minne från den tid *då Jösse hade sin ungdom kvar. Dansen
bort vid vägen, som skalden sjungit om, bar också slutat. På långa
sträckor var det omöjligt att ens på midsommaraftonen fä ihop till
ett dansgille. Det har blifvit synd att dansa. Pietismen, som enligt
en framstående prästmans utsago har en betydande skuld till att de
unga ledsna vid hemmet och resa sin väg, håller de kvarvarande
fångna i sitt garn, och den religiösa splittringen omöjliggör den
ersättning i nöjesväg som mycket väl kunde uppbringas om man hölle
ihop. Inte ens lustresor och andra utflykter bli arrangerade
tillnärmelsevis i samma mån som förr, allt blir stelare och trakigare för
hvarje år. Dch ungdomen tranar bort.
Sådant är intrycket och sådant är också omdömet från dem som
man med allt skäl kan anse som fullt klarsynta pa hithörande
områden.
(lår man in i en byggnad för att fa se hur bonden har det och för
att fa höra hans mening om emigrationspörssmålet, så bör man icke
vara öfverraskad af att höra att ban har .några eller alla sina barn
i Amerika. Tvärtom finner man snart att det knappt lönar mödan
att söka upp någon gärd där ingen af de närmaste anhöriga är i
Amerika. Pä byraarna finner inan de amerikanska porträtten af
dem som reste sist, på väggarna hänga amerikanska gruppfotografier
af kanske 15—20 släktingar som alla äro i U. S. A. Man kan gä
från stuga till stuga och ständigt hitta dessa amerikanska porträt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
