Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VEDBO OCH NORDMARKS HÄRADER af Ernst Lundholm - Jordbruksförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. VEDBO OCH NORDMAllK. JORDBRUKSFÖRHÅLLANDEN.
10
häraderna, odlade inan sin jord på samma sätt som för en mansålder
sedan utan tanke pä nödvändigheten af cirkulation o. d. »Man
odlade mångenstädes hafre och råg på en teg här och en teg där och
tänkte, att den magra, stenbundna oeh dåligt skötta jorden åtminstone
någonstädes skulle ge en skörd, som blef någorlunda dräglig.»
Haf-ren är fortfarande hufvudsädet, ehuru man numera odlar detta
sädesslag i mindre utsträckning än förr och i stället börjat odla råg
i större omfattning.
Denna utvidgade rågodling utgör för öfrigt det viktigaste
framsteget inom jordbruket och var den omständighet, som först
framhölls vid förfrågningar om jordbrukets nuvarande ställning, jämförd
med föregående tiders. I)en är till största delen framkallad genom
mellanrikslagens uppsägande år 1895, före hvilken tid befolkningen
fyllt sitt hufvudsakliga förråd af mjöl genom att fara öfver till
Norge och köpa den tullfria billigare varan. Före denna tid odlades
i Nordmarken och Vedbo endast obetydligt med räg, och det lilla,
som erhölls, var ofta af ytterst dålig kvalitet och användes
hufvudsakligen till utfodring af djuren. Från åtskilliga socknar berättas,
att man knappast ansåg det af den hemmavuxna rågen malda mjölet
dugligt till människoföda, åtminstone ej oblandadt. En person, som
för ett par decennier sedan var fattigvårdsstyrelsens ordförande i
Rölanda, omtalade, att understödstagarna fingo vissa kg. råg, som
de nästan alltid i handelsbodarna utbytte mot andra varor.
Rågodling i någon större utsträckning ansågs för en stor dumhet, när
man hade det billiga siktade norska mjölet att tillgå. 1
gränstrakterna syntes på denna tid alltid formliga karavaner af mjölkörare
på vägarna, och man får cn föreställning om denna lifliga mjöltrafik
af uppgifterna från gränsridaren vid Kornsjö, som uppgaf att i
medeltal dagligen 200 à 300 säckar mjöl passerade gränsstationen.
Fn dag visiterades 538 säckar. Det var ej blott folk frän de
närmaste socknarna, som begagnade sig af denna möjlighet, ty vid
Kornsjö passerade mjölkörare från alla Dalslands kommuner och
åtskilliga, af Bohusläns, tillsammans ett trettiotal. Uppgifterna från
de värmländska gränsstationerna ånge samma proportioner på
mjöltrafiken. »Skogarna och vägarna lågo hvita af mjöldammet.» Efter
upphäfvandet af mellanrikslagen var enl. den kungl, förordningen
af 1897 angående reglering nT gränstrafiken endast 25 kg. mjöl
tillåtna till tullfri införsel. Frän denna tid t. o. m. unionsbrottet,
då denna förordning upphäfdes, var det hufvudsakligen de närmast
gränsen boende och järnvägsbotjäntc på Dalslandsbanan, som
begagnade sig af detta medgifvande. Större delen af befolkningen
däremot tvingades att ägna sig ät den försummade rågodlingen. En
betydlig ökning af densamma inberättas från nästan alla socknar,
^len ej blott kvantiteten ökades, utan äfven kvaliteten förbättrades.
""/o. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
