Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VEDBO OCH NORDMARKS HÄRADER af Ernst Lundholm - Skogsafverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 EMTGRATIOKSIITREDNINGEN. BTEAGA VIII. BYGDEUNDERSÖKNINGAR.
nått i trakterna kring Fredrikshald och Sarpsborg, har förorsakat,
att man börjat lida brist pa råmaterial och blifvit tvingad att köpa
virke från allt längre bort belägna orter. Det är då naturligt, att
man i första hand riktar sitt intresse pa de närliggande svenska
skogarna, i synnerhet som kommunikationerna för forslande af virke
till Norge och sedermera från gränsen till industriorterna äro rätt
goda. Timret flottas vanligen till Stora Le eller någon annan
gränssjö, hvarefter inan har ett rikt utveckladt flottledssystem att
tillgå nedåt Fredrikshald m. fi. orter, där det förädlas och
sedermera utskeppas. Normännens bättre ställning med afseende på
kommunikationer gör, att de många gånger vid skogs- och
timmerköp kunna betala betydligt mera än svenska bolag och svenska
uppköpare. Det framhölls allmänt, hvilken nationaiför lust som
tillfogades Sverige genom att skogarna på detta sätt oftast i oförädlad
form gingo öfver till Norge, och hvilka rikedomar skulle bevaras åt
landet genom förädling inom svenskt område.
En omständighet af principiell betydelse framhölls i ett par af
gränssocknnrna i samband med den stora timmerexporten till Norge.
Som supplement till den nya lagen om vården af enskildes skogar
utkom är 1903 en kungl, förordning angående skogsvårdsafgifter för
virke och trävaror, som per järnväg eller ångbåt fraktas ur landet.
Strax efter att förordningen år 1905 trädt i kraft, lade en
gräns-ridare i Dalarna ior att erhålla prejudikat beslag på virke tillhörigt
Saugbrugsforeningen i Fredrikshald och fodrade ofvan stadgade
afgift. Beslaget blef emellertid upphäfdt, dä virket, som flottades ur
landet, formellt ej kunde beröras af förordningens bestämmelse om
trävaror, som per järnväg eller ångbåt fraktas ur landet. Man
ansåg, att förhållandena i gränstrakterna kräfde en skyndsam rättelse
af detta förbiseende och utsträckning af förordningen till virke, som
flottas eller per landsväg föres ur landet. Rättelse i ofvan berörda
afseende har äfven nyligen blifvit gjord genom en ny förordning af
den 13 dec. 1907, mot hvilken dock enligt i dagspressen synliga
uppgifter åtskilliga anmärkningar riktats, särskildt på grund af den
mycket omständliga kontrollapparaten vid stämpling och märkning.
Det framhölls, att man genom lämpligt afpassad skogsvårdsafgift
för obearbetadt virke hade ett medel i sin hand, hvarigenom
vederbörande tvingades att inom Sverige pä ett eller annat sätt förädla
skogsprodukterna och därigenom ge anledning till en ökad industriell
verksamhet i dessa bygder.
Det bör för öfrigt påpekas, i hvilken hög grad det ekonomiska
lifvet och utvecklingen i synnerhet förr varit baseradt pä norskt
kapital. En stor del af skogarna har exploaterats af norrmän, och
det stora järn manufakturverket Mustadfors är ett norskt företag.
Aktiemajoriteten i Dalslandsbanan, som ju har sin utfartsort till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
