Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Tiden för folkökningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’20 EMIGRATIONSUTREDNINGEN. BILAGA VIII. BYGDEUNDEKSÖKN INGÅR.
En närmare skildring af dessa bosättningar få vi i följande
något drastiska ordalag: »Såsom en naturlig följd af lefnadssättet
framalstra de många barn, hvilkas uppdragelse både i fysiskt och
moraliskt hänseende nödvändigt måste blifva i öfverensstämmelse med
föräldrarnes omständigheter — och deras framtid ett ännu djupare
nedgående. På sadant sätt bildas oeh tillväxer en klass af för sig själf ve
onyttige, för samhället betungande och kanske i än flere hänseenden
skadelige samhällsmedlemmar. Den rotfästes på landet genom
backstugors och inhysestorps anläggande samt genom bebyggande åfjord
i alltför små lotter, ofta blott till plats för en stuga och ett par
tunnors utsäde af potatis»1
För hvarje år, i kapp med uppröjningen af nya åkertegar och
anläggningen af nva hemman, växte massan af dylika smärre
lägen-hetsinnehafvare, starkare på Dalboslätten än annorstädes, hvilka,
med potatisen till hufvudsaklig, ofta enda näring och sina armars
arbete till enda inkomstkälla, särdeles under missväxtår funno en
knapp bärgning.
»Den mångåriga uppmuntran, som Regering och Ständer lämnat
folkökningen, har lyckats förträffligt», heter det i ett i sitt slag
klassiskt yttrande från denna tid. »Snart skall ingen ogift
bonddräng finnas vid 25 års ålder. Han står redan då husfader med
hustru och barn, men ofta huru? Jo, antingen under bara himmelen
eller ock backstugans tak. Det senare är dock bättre, och han kan
där vara nöjd med sin ringa lott, förvärfvad genom flit och omtanke.»2
Det är en ny, blott för några decennier tillbaka nära på okänd
klass, den obesutna arbetsklassen på landet, som nu på allvar och
med stormsteg synes göra sitt inträde i samhället. Snart nog ger
dess hastigt tilltagande talrikhet upphof till farhågor, och det ser
nästan ut som om den ät folkökningen lämnade »uppmuntran» lyckats
alldeles för förträffligt. »Sättet hvarpå folkökningen bar utvecklats»,
säger landshöfdingen 1837, »ger anledning nog till eftersinnande, om
det må vara önskvärdt, eller för samhället gagneligt, att densamma
obehindradt fortgår i enahanda riktning? Det är nämligen utredt, att
af tillökningen i länets folkmängd sedan 180b, tillhopa omkring
90,000 personer, hälften åtminstone kan räknas till obesutna
arbetsklassen. Och finnas orter», lillägger ban, utan tvifvel med
hänsyftning på Dalsland, »där denna obesutna klass redan börjar i
talrik-het öfverstiga klassen af besutne, behållne och bärgade jordbrukare».
Utvecklingen var redan kommen till en gräns, som syntes farlig
att öfverskrida. Ilen ehnru man fått upp ögonen för vådorna däraf,
fanns ingen eller ringa benägenhet att vidtaga några hämmande
åtgärder. Det är typiskt för tiden, när den ansåg att missbruken
1 Laudsh. berätt. 1833.
■ Ur Älfsborgs läns kommitterades betänkande ang. hemmanssöndring m. m. 1833.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
