Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Nuvarande jordbruksförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4. SUNDALS, NOJtDALS OCH VALBO IIÄRADKH.
40
en centralpunkt för hela södra Dal. I och för sig är samhället, som
saknar all industri, af föga betydenhet. Som viktig järnvägsknut
<lf’h afsätta i ngsort ej blott för den närmast omgifvande trakten utan
ätven för tämligen langl: aflägset liggande bygder spelar köpingen
dock en -tor roll. Särskildt Holms socken, i hvilken Mellerud
ligger, står i jordbruksafseende ganska högt, med en bel del
företagsamma småbrukare samt en och annan herrgård med välskött jordbruk.
’ allmänhet kan sägas att jordbruket pa Xordal står pä ett högre plan
;,n hvad förhållandet är på Sundal, beroende äfven här på orsaker,
8,l>n pä det närmaste sammanhänga med den föregående utvecklingen.
Öfvergå vi härefter till Valbo, så kan till en böljan anmärkas,
detta härad företer ganska olikartade förhallanden inom sina
olika delar. I norra Valbo är sålunda ställningen i allmänhet vida
sänire än i häradets sydligare socknar. Vill man se en bild af det
gamla I »al, erbjudes ännu rikligt tillfälle därtill vid en färd genom
de nordliga socknarna Järbo och Råggärd. Spåren al’ forna tiders
misshushållning och slöseri med jorden lia här i mindre grad än å
""dra orter hunnit sopas igen af en nyare utveckling, och
efterverkningarna framträda därför här desto mera oförtydbar!:.
Öfverallt kunde man se vid en resa utefter landsvägarna vidsträckta fält,
tör det mesta ljungbevuxna eller bärande ett ytterligt klent och
af-magradt bete. Det gjorde ett rätt egendomligt intryck att bland
"<’11 ljungen se de gamla dikena slingra sig. hvilka gåfvo en
antvd-"’ug om, att här fordonidags varit åker, som gifvit skörd. I»et är
betydande delar af ilen gamla hafrejorden, som sålunda blifvit
igen-lagda till svälteckrcn . hvilken sedan lätt valla igen sig oeh förfalla.
Eli och annan jordbrukare, som var inan 0111 att åtminstone bibehålla
smula bete på sina nedlagda åkrar, brukade plöja upp dem med
Vlss:t års mellanrum. Pä en del hall har man börjat med skogssadd.
0(’h det vore i hög grad önskvärdt, att man allmänt planterade skog
l’a svälteekrena». där man ej ser sig i stånd att ånyo lägga dem
""der plog. Äfven söderut i häradet trätfar man pä dylika
»svält-^’’kren», ehuru de här förekomma betydligt sparsammare. Lerdals
•sot’ken. i häradets nordvästliga hörn pa gränsen till Bohuslän, är
allmänt bekant som det. mest extrema exemplet pa bela Dal på en
’’.vgd. där ålderdomliga förhållanden och sedvänjor i högre grad än
annorstädes alltjämt lefva kvar. Gentemot anskaffandet af alla
s’:|gs modernare jordbruksredskap har man sålunda här länge varit
synnerligen obenägen, konservativt fasthållande vid de gamla
hemmagjorda plogarna och harfvarna. Först 1898 infördes en
slåttermaskin i socknen, och tröskverk blefvo ej förrän pa LS90-talet
van-"ga. Det är äfven betecknande, att man här i det. längsta sökt reda
med utsäde af egen skörd, ända tills alltför menliga verkningar
at ’näfve| tvingade till rekvisition af utsäde utifrån socknen.
4—os-jjni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
