Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VÄNE, FLUNDRE, BJÄRKE OCH ALE HÄRADER af Ruben Mattson - Torpare och backstugusittare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5. VÄNE, FI.UNDRB, BJARKE OCH ALE HÄRADER.
25
’likheten bortfaller. Friköpa ing af torp (och arrendegårdar) hade i
större utsträckning förekommit endast på Gräfsnäs egendom i Bjärke
härad, från hvilken på senare tid afsöndrats 70 större och mindre
gårdar. Dessa försäljningar hade på flera ställen medfört, att
jorden kommit i nya händer. Ett stort antal af de garula
torpare-fa milj erna hade afflyttat ur socknen, hvilkens invånareantal uppgafs
därigenom hafva minskats. På egendomen finnes nu blott ett 10 tal
torpare, som för sina torp hafva att erlägga ett visst arrende (150—
170 kr. pr år för ett torp om (5—7 tunnland). Betalningen sker
emellertid genom dagsverken. De kvarvarande torparna föreföllo
vara sådana, som icke. kunnat inlösa sina torp och ej heller funnit det
möjligt att få sin utkomst på annat håll. Dessa kvarvarande torpare
föreföllo hafva ganska tryckt ställning oeh för sitt uppehälle vara hän
visade till arbete å hufvudgården, då de af sitt jordbruk ej erhöllo något
att afyttra. Som en motsats till de nuvarande förhållandena i
trakten berättades om huru eftersökta torpen voro i forna tider, »dåden
bland torparbarnen, som fick öfvertaga torpet, ansågs som en
lyckoprins och kunde gifva föräldrarna ’/a af torpet i undantag.» Och de
villkor, som torparna då hade, voro icke lysande: 1 kr. betaltes för
ett kördagsverke och öfverdag gällde 50 öre.
Öfvergången från torparesystem till si atarcsyshm å
herrgårdarna är otvifvelaktigt nr mänga synpunkter att beklaga. Det
framhölls från arbetsgifvarehåll, aff det för en jordbruksarbetare
måste vara mycket bättre att vara torpare än statare, förutsatt att
torpet innehafves på drägliga villkor. Torpet blir alltid ett hem för
dess innehafvare, på hvilket han vill nedlägga sitt arbete. Barnen
v än jas från tidigaste år vid att hjälpa till i jordbraket och få
där-1 gen om mången gång redan från barndomen intresse för jordbruk,
^tatarnas barn äter lä under sin barndom i hemmen ofta gä
fullständigt sysslolösa och äga, när de vuxit upp, inga kunskaper i
jordbruk och öfvergå därför till industrien. 1 motsats härtill gjorde dock
personer af arbetsklassen gällande, att det för en torpare är mer
bekymmersamt än för en statare, då den förre icke blott har att
Utföra ett tungt, arbete å herrgården, utan äfven är beroende af
årsväxten.
För jordbruket betyder torparnas försvinnande förlusten af
den enda arbetskraft, som jordägaren kan med säkerhet påräkna.
»Dt •n säkra tillgången till arbetskraft, som ett. dagsverkstorp
medför på en gärd, är», yttrade en med jordbruket i dessa trakter
synnerligen förtrogen person, »af sådant värde, att en
dagsverksskyldighet af en dag i veckan är en tillräcklig afgäld för torpet, ehuru
husen på detsamma kosta kanske 3,000 kr. och torparen får ved utan
ersättning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
