Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ÖLAND af Helge Nelson - Naturförhållanden och jordmån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(i. ÖLAND. NATURFÖRHÅLLANDEN OCH JORDMÅN.
0
Vidsträckta sandmarker utbreda sig särskildt inom västra
kustbältet och efter östra landborgen samt utgöra flerstädes pä norra
Oland, framför allt i Röda och Högby, en lika viktig jordmån som
örjorden. Den västra landborgsbranten krönes i hela sin längd af
en klapper- och grusrygg, den östra är själf ingenting annat än en
lång sand- och grusrefvel; båda utgöra en torr och genomsläppande
mark, mindre gifvande som åker. Efter dem har man lagt Ölands
båda hufvudvägar, och särskildt den östra utgör grunden för de
talrika tätt byggda byar, som tränga sig ihop på sandryggen, medan
åkrarna ligga rundt om pä den bättre jorden.
Sandmarken är emellertid i allmänhet långt ifrån af lågt
odlings-värde, tvärtom utgör den mångenstädes en synnerligt god jordmån.
Dels ligger den nämligen ofta i tämligen tunt täcke öfver
morän-märgeln, så att växtrötterna kunna tränga ned i den senare, dels är
sanden här och hvar af moig och t. o. m. af lerig beskaffenhet, med
rätt hög karbonat- och fosforsyrehalt. Särskildt bördiga på grund
af senare orsak äro de fält af märglig sand, som finnas på östsidan,
i Runstens och Gärdslösa socknar. Inom det västra kustbältet
utgöres en del af den bästa odlingsmarken af sandjord på
märgelbot-ten. Till och med de klapperrika strandvallarna låta flerstädes
med framgång odla sig på grund af kalkhalten i jorden, som
vidmakthålles genom den fortgående vittringen af de talrika
kalkstenarna.
Emellertid utgöras icke så små områden af en tämligen
ofruktbar sandig och grusig jordmån. Större grusfält finnas endast på ett
par ställen — skogbeväxta eller uthuggna, nu endast till
betesmarker använda arealer. Vida större utsträckning har den
kvartsrika, tämligen ofruktbara sand, hvilken utbreder sig flerstädes inom
kustbältena, och som på västsidan, inom Glömminge, Algutsrums och
Högsrums socknar, är den egentliga skogsmarken. Här, men i vida
högre grad i Böda stora socken, Ölands nordligaste, ha dyner och
flygsandsfält en icke obetydlig utbredning, mestadels bevuxna med
tallskog. På de väldiga dynkullarna och magra sandåsarna i den
senare socknen växer hälften af all Ölands skog.
Om den öländska jorden i allmänhet gäller, att den inom små
områden hastigt växlar i värde. 1 konsistens, myll- och kalkhalt
samt andra för växtligheten afgörande egenskaper är den ena fläcken
af jord ofta af belt annan art än den närliggande. Synnerligt
ofta ligga inom kustbältena dessa olika jordmåner i strängar,
parabla med kusten. En praktisk och djupt ingripande betydelse har
denna olikvärdighet i jordmån haff genom de svårigheter, som följt
vid laga skiften för en rätt delning af egendomen och ägornas
samlande i ett stycke — ett alltjämt ouppnådt önskemål på denna
bysamhällenas och de splittrade ägoviddernas ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
