Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ÖLAND af Helge Nelson - Ölands ekonomiska utveckling under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(i. ÖLAND. EKONOMISK UTVECKLING UNDER 1800-TALET. 343
mo gar gjorde ingen förändring i skogsförödelsen; tvärtora
intygas 1814, att densamma de senast förflutna tjugu ären varit i ett
progressivt tilltagande.
För jordbrukets utveckling måste det gifvetvis vara synnerligt
fördärfligt, att hemmanen voro beröfvade utmark af ofta odlingsbar
beskaffenhet. Att bönderna kunde disponera den för bete var dock
en fördel. Den alltjämt ökade befolkningen ledde emellertid till en
klyfning af hemmanen, som gjorde sig kännbar i försämrad
ekonomisk- ställning. Från statssynpunkt var förödandet af Ölands
skogsmarker och det laglösa tillstånd, som rädde vid skogens skötsel,
ingalunda tillfredsställande och föranledde till slut ett ingripande
frän landshöfd ingeämbetets sida. Innan utmarkerna kommo de
enskilda ägarne tillgodo, kunde emellertid ingen blomstring i öns
ekonomi inträda, oeh detta insågo ändtligen vederbörande.
Det intresse, som vid öfvergången till förra århundradet härskade
för jordbrukets upphjälpande och som bland annat tog sig uttryck i
enskifteslagarnas tillkomst, bar frukt äfven på Öland. Genom bref
år 1812 och instruktion följande är blef en kommitté tillsatt med
uppgift att på hr inmanen å Oland uppdela därvarande
kronoallmänning. Följande år, 1814, utsträcktes 1812 års förordning om enskiftet
i Malmöhus och Skaraborgs län att gälla äfven Öland. Bestyret
med enskiftet lades i handen på den förutnämnde
»utmarkskommitténs» ordförande, A. Adlersparre, och under hans energiska ledning
drefs fördelningen af utmarkerna och skiftesverket med en
intensitet, som lämnade föga öfrigt, att önska. Då utmarkskommitterade
1819 entledigades, var redan ’/» af ön enskiftad,1 och ett tiotal år
senare var enskiftet slutfördt för större delen af ön. Kronoallmän
ningen skiftades sålunda mellan byalagen, hvarefter vid enskiftet
utmarkerna delades mellan hemmanen, som fingo skatta, för hvar sin
del. Endast vissa skogsmarker undantogos, hvilka kronan förbehöll
sig för egen del.
Det var ett synnerligen betydelsefullt arbete, som föranledde
en hastig uppblomstring under de närmaste decennierna. De onda
verkningarna visade sig först längre fram. men då med en sådan
styrka, att man är berättigad till omdömet, att, detta en skifte är det
svåraste hindret för ett framtida sundt och ekonomiskt jordbruk
pa ön.
De väsentligaste orsakerna till det stora verkets förfuskande
voro af skilda slag. Man hade ännu ej samlat tillräcklig
erfarenhet om, hur ett enskifte med förstånd skulle utföras. Arbetet synes
ock ha d rif vits med nästan stor fart. Allra olyckligast torde dock
den omständigheten ha inverkat, att landtmätarna, som i enlighet
1 Kommitténs slutbcrätteUe af (len ’.’3 juli 1811».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
