Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ÖLAND af Helge Nelson - Ölands samhällsklasser och näringslif - Orsakerna till jordbrukets eftergifvenhet. — Jordbrukarens uppfattning af sitt läge och sin ekonomiska ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 EMIGRATIONSUTREDNINGEN. BILAGA VIII. BYGDEUNDERSÖKNING AB.
man på ön, hvilka skulle ge sin familj full bärgning, om blott söner
oeh döttrar ville stanna hemma, kunna ej rationellt drifvas af brist
pa arbetsfolk. Den sammanslagning, som ofta ägt rum af hemman,
så att en aho sköter oeh äger flera hemman, har väl i de flesta fall
varit till ekonomisk fördel för brukaren, men däremot ej till lycka
tör jordbruket, som genom brist på arbetskrafter skötes som det kan.
Först och sist beror emellertid jordbrukets efterblifvenbet på
Öland, i förhållande till fastlandet, al’ ilen alltför ringa kunskap öns
jordbrukare ha om ett rationellt jordbruk oeh — kanske i lika hög
grad — af hans egen misströstande syn på jordbrukets bärighet.
Ölänningen har rest blott till Kalmar eller nägon af de andra
handelsplatserna pa fastlandet, men något landtbruk där får ban sällan se.
Ytterst sällan bar det händt, att han tagit plats hos landtbrukare pä
fastlandet; frän de södra socknarna ha mänga besökt folkhögskola,
men relativt fä landtmannaskolan i Högalid. »Ingen ölänning kan
arrendera en gård pä fastlandet, ty jordbruket pä ön är för mycket
efterblifvet.»
Det var därför ett verkligt behof, som fylldes, dä Olands
folkhögskola 1906 upprättades. Den speciella form den fått — den är
samtidigt en folkhögskola och landtmannaskola — torde på ett lyckligt
sätt tillgodose de öländska landtbrukarnes nödvändiga behof af större
kunskap i modernäringen, speciellt under nuvarande förhållanden
med brist pä arbetskrafter. Det har nämligen visat sig, att de med
folkhögskolorna förenade landtmannaskolorna i allmänhet haft svårt
att fa elever; da en lärjunge ena vintern genomgått folkhögskolan,
har han vanligen vintern därpå ej haft tid eller råd att genomgå
landtmannaskolan. Detta har man här försökt afhjälpa genom att i en
årskurs sammanslå såväl landtmannaämncn som folkhögskoleämnen.
Med den sega konservatism, som brukar vara öbon egen, och
med den själftillräcklighet, som är baksidan af ölänningens
själf-känsla, har ban bibehållit sitt brukningsrätt, trots det fastlandet legat
in pa näsan med sitt mer rationellt skötta jordbruk. Undantag frän
regeln finnas inanga och äro förut framhållna.
Jordbruksförhållandena ha ock varit så pass olika, att direkta lärdomar mången gäng
ej varit att draga. Det inre misstroendet och trång horisont ha
hindrat sammanslutningar. Allt för allmänt har man gått i tron, att öns
landtbruk varit väl skött; undervisning i jordbruk anses pä mänga,
kanske de flesta håll, till och med h|aml ungdom, som något
öfverflödigt, ty »landtbruket sköter sig själft».
Särskildt i vissa socknar pa norra och östra Öland har jordbruket
ej heller till pa senaste årtionden spelat samma dominerande roll al
hufvudnäring, som det nu intager. Det har oinnämts, huru
stenindustrien i vissa af Ölands norra socknar förr i förhållande till
jordbruket till och med betraktades som hufvudnäring. Där ha förhål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
