Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sattes det lerslam, som isälfvarna medförde, och då den sedermera
inträffande höjningen bragte landet i dagen, voro dalgångar och
sänkor till stor del utfyllda med ishafslera. Af samma orsak som
moränen är denna lera i norra delen af länet rätt kalkhaltig, upp
till 10 *>.. Ofvanpå ishafsleran ha i de flesta trakter aflagrats baltisk
insjölera och Östersjölera, h vilka därför utgöra den vanligaste
åkerjorden. Litorina-hafvet, i h vil ket Östersjöleran afsattes, nådde
nämligen här omkr. 60 m. öfver den nuvarande hafsytan.
Torfbildningar intaga en ej ringa del af detta läns yta,
sär-skildt i de östra trakterna af dess uppländska del. Till största delen
bestå de af jämförelsevis grunda kärr med bottenskikt af brunmossa
i motsats till de hufvudsak ligen af hvifmossor bildade högmossarna,
som beräknas upptaga blott 5 % af torfmarkernas areal inom
Stockholms län. Detta inom Sverige ovanliga förhållande beror dels på
hvitmossornas afsky för kalkhaltigt underlag och dels därpå att
länets mark först i jämförelsevis sen tid höjts of van hafsytan.
Hög-mossarna bildas nämligen helst på underlag af kärr, och
utvecklingen har därför i allmänhet icke fortskridit så långt att
hvitmossorna börjat dominera.
På grund af sitt från Atlanten aflägsna läge har länet i
allmänhet ett jämförelsevis kontinentalt klimat, och då dess olika delar
ha ringa höjdskillnader, äro olikheterna i klimatiskt afseende ej
betydliga. Dock råder en viss skillnad mellan dess östra och västra
delar, i det att de förstnämnda, alltså skärgården och kusttrakterna,
ha betydligt torrare och kallare vårar och försomrar, beroende på
den under vintern afkylda Östersjöns grannskap. Skärgårdens inre
fjärdar och vikar äro isbelagda 3—4 mån. om året.
Af länets bergarter har den norr om hufvudstaden förekommande
s. k. Stockholmsgraniten rätt afsevärd ekonomisk betydelse, i det
att den brytes i stor skala i en mängd stenbrott (inom Sollentuna
och Danderyd) och användes till gatläggning, kajer och
byggnads-ändamål. Af ven några pegmatitförekomster ha befunnits brytvärd a,
i det att bergartens bägge viktigaste mineral, kvarts och fältspat,
användas inom glas- och porslins industrien. Från pegmatiten vid
Ytterby (Danderyd) hämtas råmaterial till Rörstrands porslinsbruk.
Hland malmerna är för närvarande blott järnmalmen i
Herrängs-fältet (Väddö-Häfverö) föremål för brytning i nämnvärd skala. Här
i länets norra del ha flera järnbruk funnits, men driften är i
allmänhet numera nedlagd. Viktigast äro för närvarande Hargs bruk
(Frösåker) och Skebo bruk (Närdingliundra). Den vanligen i
malmernas grannskap förekommande urkalkstenen är föremål för
brytning vid Herräng och pä Singö (Väddö-Häfvcrö). I)e allmänt
förekommande ler- och sandallagringarna samt närheten till hufvudstaden
med dess lifliga byggnadsverksamhet torde vara samverkande orsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
