Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anläggningar, hvarjämte botydande fall i Nissan själf framkallat
Gisla-veds industrisamhälle; inom södra delen är däremot terrängen för flack
för att några vattenfall skulle kunna bildas. De rikliga tillgångarna
på löfskog ha flerstädes hlifvit använda vid träförädlingsfabriker, oftast
vid järnvägsstationerna, så att härigenom viktiga
befolkningskon-centrationer uppstått, t. ex. vid Forserum (bobin-och
compo-boardfa-brik), Bodafors och Säfsjö (möbelfabriker) m. fl.
Kronobergs län.
Pä samma sätt som inom Jönköpings län kan äfven här
berggrunden indelas i tvenne hufvudområden, ett västligt och ett östligt.
Gränslinjen mellan dem kommer in på länets område från norr i
närheten af Lamhults järnvägsstation; den går därifrån rätt mot
söder förbi Alfvesta och fortsätter väster om Åsnen på ringa afstånd
från denna sjö till Blekinges gräns. Det västra af dessa områden är
till sin geologiska beskaffenhet ytterst enformigt, i det att berggrunden
så godt som uteslutande består af järngneis med större eller mindre
inlagringar af dioritskiffer. Hit höra Sunnerbo och en del af Allbo
härad. Det östra området har däremot att uppvisa en rik växling
af graniter och hälleflintor, hvarjämte diorit här är tämligen allmän.
Inom detta område ha graniterna sin största utbredning i Norrvidinge,
Konga och Kinnevalds härader, under det att hälleflinta är
allmännast inom Uppvidinge. Vanligast bland graniterna är den s. k.
Växjö -graniten, en rödlätt, medelkornig bergart. I södra delen af
Konga härad förekommer en mycket groikornig, fältspatrik och lätt
vittrad granit.
Bland jordarterna har moränen den ansenligaste utbredningen.
Dess sammansättning och egenskaper bero helt och hållet af den
underliggande berggrunden; inom gneisområdet är den mera lerig och
hårdt packad samt därigenom föga vattengenomsläppande, under det
att den i östra delen, särskildt inom hälleflintans område, är mera
lucker och till stor del består af oförvittrade stenskärfvor. På grund
af sin stora täthet och hårdhet är nämligen denna bergart
synnerligen motståndskraftig mot förvittring. Inom hithörande trakter,
särskildt Uppvidinge härad, är marken därför stenbunden i sällsynt
hög grad.
Éullstensgruset inom länet bildar ofta åsar med ungefär
nord-sydlig längdriktning, bäst utvecklade i västra delen af länet, där
den jämförelsevis föga kuperade terrängen haft ringa inverkan på
deras utbildning. De äro emellertid ingenstädes af ansenliga
dimensioner; störst är den ås, som följer Lagans dalgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
