Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällan i större omfattning. I länets norra del, särskildt de bägge
Tjnsts härader, beror detta förhållande väsentligen af terrängens
beskaffenhet. Denna är nämligen i hög grad söndersplittrad och
bildar ett fullkomligt virrvarr af dalar och höjder, hvilka ojämnheter
de sedimentära jordlagren icke förmått utplåna. Längre mot söder
är visserligen terrängen jämnare, t. ex. inom den kambriska
sandstenens område, men icke desto mindre är äfven här moränen en
allmän jordart. Särskildt om man jämför kusttrakterna med
motsvarande landskap vid Västerhafvet, Halland, faller ler- och
sand-aflagringanias obetydliga utbredning genast i ögonen. Denna ojämna
fördelning torde i främsta rummet bero därpå att den del af det
småländska höglandet, från hvilken Kalmar läns sediment leda sitt
ursprung, är betydligt mindre än motsvarande område på västra
sidan. De sedimentära jordarternas utbredning är alltså proportionell
mot det område, från livilket de härstamma.
Att sedimentafsättningen pä östra sidan af småländska
höglandet varit obetydlig, framgår äfven däraf att hithörande jordarter äro
mycket sparsamt företrädda på Öland. Här är morän det
förhärskande jordslaget; oftast är den lerig och kalkhaltig och kan därför
betecknas som moränmärgel. Bland sedimentära jordarter är sand
vanligast, särskildt utefter kusterna och på norra delen af ön. Det
inre af Ölands södra tredjedel saknar helt och hållet lösa jordarter
och utgör därför en klippöken i smått.
I jämförelse med de bägge andra småländska länen är Kalmar län
betydligt mycket mindre försumpadt. Någon säker siffra för
torfmarks-arealen kan icke uppgifvas; den i litteraturen ofta angifna, 10-3 %,
är med all säkerhet för hög, och sådana stora mosskomplex som t. ex.
i Västbo eller Sunnerbo härader af Jönköpings och Kronobergs län
saknas fullständigt. Större högmossar, som mindre väl lämpa sig
för odling, förekomma blott inom Södra Möres inre, stenbundna delar,
särskildt i Vissefjärda socken. Till stor del äro mossarna bildade
utefter vattendragen, t. ex. Emån och Alsteran, och äro dä vanligen
odlingsbara samt äfven till icke ringa del redan uppodlade; däremot
befinner sig torfindustrien ännu på ett lågt stadium. Ölands mossar
äro i allmänhet belägna innanför de s. k. landborgarna; de flesta
lämpa sig väl till både odlingsmark och bränsle och ha också på
den jord- och skogfattiga ön tagits i anspråk för bägge dessa ändamål.
Beträffande Kalmar läns klimat bör framhållas, att de sydligare
kusttrakterna och Öland bilda det nederbördsfattigaste området i
Sverige söder om polcirkeln. Detta beror hufvudsakligen däraf att
området i förhållande till de regnförande vindarna från Atlanten
och Nordsjön ligger på småländska höglandets läsida. Då dessa
vindar nå fram till Kalmar län, ha de därför mist större delen af
sin fuktighet i form af nederbörd i Älfsborgs och västra delarna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
