Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mer än hälften af länets hela areal täckes af morängrus. Dess
utbredning och äfven mäktighet är störst upp emot
Smålandsgränsen. Inom vissa trakter är moränen utomordentligt blockrik och
bildar därför en svårbruten jordmån; dess bördighet är emellertid
icke ringa. Södra delen af länet upp till en höjd af omkring (¡0
meter öfver hafvet var sänkt under det senglaciala hafvets yta,
och under denna gräns borde alltså hvarfvig ishafslera förekomma.
Då emellertid lerslam icke afsätter sig förr än på djupare och
därigenom lugnare vatten, är det vanligen först under
40-meters-kurvan man påträffar hvarfvig lera. Sin största utbredning äger
denna jordart på Listerlandet; inom öfriga delar af kustlandet är
den till följd af den brutna urbergsterrängen blott fläckvis
förekommande. Pä Listerlandet äro lerans underlager starkt
kalkhal-tiga (märgel); inom öfriga kusttrakter är kalkhalten långt mindre,
och sällan sträcker den sig mer än omkring en mil inåt land från
kusten. Bildningar från Åncylus-sjöns tid ha i Blekinge obetydlig
utbredning; större omfattning, dock endast till en maximihöjd af
omkring 10 meter öfver hafvet, har den i Litorinahafvet aisatta
åkerleran.
Enligt år 1911 publicerade uppgifter äro 6 % af länets areal
försumpade. Torfmarker finnas öfver länets hela område, men inga
af större omfång. I regel äro kustbygdens mossar väl förmultnade
och af godartad beskaffenhet; blott uppemot Smålandsgränsen,
sär-skildt i länets västra del, linnas högmossar, men ej ens här äro de
hvarken stora eller talrika.
I afseende på klimatet öfverensstämma länets inre, mera
hög-ländta delar med Småland och ha alltså jämförelsevis kalla höstar
oeh vintrar, under det att kustbygden har ett ganska mildt klimat.
Till följd af länets relativt östliga läge är nederbörden, särskildt
under våren och försommaren, ganska låg, ehuru torkan ingahinda
är så svår som i Kalmar läns södra del.
Sedan gammalt är Blekinge kändt för sin stenindustri, hvilken
alltjämt utgör en af länets viktigaste näringar. Det är ju också
helt naturligt, att den urbergskust, som ligger Tyskland närmast, i
första hand skall ha blifvit tagen i anspråk för stenbrytning. Det
är äfven en tysk man, som på 1850-talet grundläde denna industri.
Viktigast i detta afseende bland de förut nämnda bergarterna är
kanske kustgneisen, som tillgodogöres i en mängd stenbrott i
skärgården från Ronneby nästan ända ned till Sölvesborg. Denna gneis,
som af stenhuggarna kallas klyfsten, utgör ett förträffligt material
till gatsten, emedan den på grund af sina utpräglade
iorklyftnings-riktningar med största lätthet kan bearbetas. Den i östra delen af
länet förekommande Tvingsgraniten är mindre lätt att bearbeta; den
användes mest till byggnads- och sträcksten. Karlshamnsgraniten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
