Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett afbrott liärutinnan, men sedan mynningen genom svämsanden
upp-grundats, har stadens sjöfart slutat. I denna del af länet är det
Hallandsås, som framkallat fiskelägen, Torekov och Båstad.
Malmöhus län.
I detta län har berggrunden mera omväxlande sammansättning
än annorstädes i vårt land. Blott en obetydlig del intages af
urberg, nämligen de bergåsar, som i riktning nordväst-sydost
genomdraga Skåne. Alla dessa bestå till öfvervägande del af gneis,
ha ungefärligen samma höjd öfver hafvet (185—195 meter) och äro
bildade på samma sätt, nämligen därigenom att berggrunden på
deras sidor sjunkit, så att de själfva bilda kvarstående
partier, s. k. borstar. Härigenom hafva de blifvit i högre grad än
om-gifningarna utsatta för erosionens inverkan, så att de blifvit
beröf-vade det täcke af yngre bergarter, som otvifvelaktigt en gång
öfver-lagrat äfven dem. Tvänne af dessa åsar ligga på gränsen till grannlänet,
nämligen Söderåsen, af hvilken blott en obetydlig del tillhör detta
län, och Linderödsåsen, hvars sydvästra sluttningar Jigga innanför
detta läns gränser. Uteslutande till detta län höra däremot Kullen,
som bildar dess nordligaste, i hafvet utskjutande del, och Rom
eleklin t, som reser sig utmed en linie, dragen från Lund till Ystad.
De kambrisk-siluriska bildningarna upptaga bufvudsakligen
tvänne större områden, bägge långsträckta i nordväst-sydöstlig
riktning, alltså i öfverensstämmelse med de nyssnämnda åsarna. Det
ena af dessa områden sträcker sig från kusten mellan Simrishamn
och Sandhammaren förbi Ringsjön upp mot Söderåsen, det andra
bildar Romeleklints fortsättning mot nordväst upp till trakten af
Landskrona. Silurlagren skilja sig till sin karaktär från
motsvarande bildningar i det mellersta Sverige därigenom att kalkstenar
blott i mindre grad, men skiffrar desto mera ingå i dem. Största
utbredningen har den öfversiluriska lerskiffern, som ofta är
kalk-lialtig och därför kan betecknas som märgelskiffer. Till dessa
bildningar hör äfven den rödbruna sandsten, som träffas nära
Öveds-kloster.
De till triasforinationen hörande bergarterna ha helt obetydlig
praktisk betydelse; desto viktigare äro de bergarter, som äro
närmast yngre och bilda en öfvergäng mellan trias- och
juraformatio-nerna. De betecknas i dagligt tal såsom Skånes stenkolsförande
formation. Hithörande bergarter började afsättas vid en låg,
sumpig strand, klädd med dåtidens tropiska skogar, i hvilka barrträd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
