Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beskaffenhet äro representerade inom länets gränser. Ojämförligt
största arealen intages dock af granit och gneis, och blott i länets
utkanter uppträda andra, vida yngre bergarter. Sålunda ntgöres
berggrunden inom nästan hela Medelpad af gneis och granit i intim
blandning, och det samma är ^ förhållandet äfven inom vidsträckta
delar af södra och nordöstra Ångermanland. En mycket
framträdande roll bland länets bergarter spelar grå hälletiintgneis, som
uppträder i västra och norra delarna af Medelpad samt upptager
vidsträckta områden i Ångermanland, såväl vid kusten som i det inre
af landskapet. Vissa delar af denna formation likna i påfallande
grad malmförande bergarter i södra och mellersta Sverige, särskildt
de som uppträda inom Norbergs bergslag kring där varande stora
järnmalmsförekomster. Sådana saknas emellertid i detta län;
däremot träffas inom hälleflintgneisen mycket allmänt små förekomster
af magnetkis, kopparkis, avafvelkis och grafit, af hvilka dock ingen
enda hittills visat sig brytvärd.
Mellan Ångermanälfvens mynning och Örnsköldsvik uppträda
unga eruptivbergarter, bland dem diabas, som på Ulföarna omsluter
järnmalm, hvars brytning dock icke visat sig lönande, lika litet som
den järnmalm, hvilken förekommer inom en ännu yngre bergart på
Alnön utanför Sundsvall.
Nordvästligaste delen af länet, hvilken bildar ett smalt
kilfor-migt område mellan Jämtlands och Västerbottens län, upptages af
sedimentära bergarter af kambrislc och prekambrisk ålder,
sammanhängande med likartade bildningar i den stora fjällkedjan. Bland
dessa bergarter märkes alnnskiffer jämte kalksten. Sistnämnda
bergart saknas för öfrigt inom detta län.
Större delen af Västernorrlands län ligger ofvan högsta marina
gränsen, i främsta rummet naturligtvis de inre, nordvästliga
trakterna. Då emellertid landsänkningen vid istidens slut var större
inom detta län än annorstädes i Europa, är det ingalunda
obetydliga områden utmed kusten och i älfdalarna, som kommit att ligga
nedom denna gräns. Under det att morän är den förhärskande
jordarten i det inre, utbreda sig i sistnämnda trakter mäktiga
aflagrin-gar af sand och lera samt det mellanting af dessa bägge jordarter,
som här benämnes mjuna. Kalkhalten hos dessa jordarter är i
allmänhet ytterst obetydlig; i nämnvärd mängd förekommer den blott
på några ställen inom Indalsälfvens och Ljungans dalgångar.
Torfmarkernas areal inom detta län plägar uppgifvas till 12 %
af hela ytvidden, en siffra, som troligen är för låg, enär inom stora
områden skogsmarken är försumpad till en omfattning af bortåt 30
% af arealen. Inom detta skogrika län saknar naturligtvis torfven
betydelse såsom bränsle, och äfven såsom odlingsmark äro myrarna
af mindre vikt, emedan ännu linnas kvar ouppodlade stora sträckor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
