Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot synes en jämförelsevis hög fosforsyrehalt i allmänhet vara
utmärkande för de lösa jordslagen i Norrbotten, härrörande från de
där allmänt förekommande apa tit rika bergarterna.
Att angifva hur stor procent af länets areal som upptages af
torfmarker är knappast möjligt; emellertid torde siffran bli minst
lika hög som motsvarande för Västerbottens län. Det är
hufvud-sakligen i moränregionen nedanför de stora sjöarna, som dessa
myrmarker utbreda sig äfven i den betydelse af ordet, att deras areal
fortfarande är stadd i ökning. Försumpningsprocesser af
skogsmarken spela nämligen en synnerligen viktig roll för Norrbottens
skogar, hvilkas ytvidd härigenom säkerligen reduceras med flera
kvadratkilometer för hvarje år. I jämförelse med den skada, som
härigenom vållas, är den nytta de medföra mycket obetydlig. Sin
största användning ha do såsom slåttermarker och användas blott
i mindre grad såsom odlingsjord. Visserligen kan torfven i och
för sig vara godartad, men svårigheterna i afseende på dränering
och kalkning äro mångenstädes alltför stura. Härtill kommer det
i dessa trakter ogynnsamma klimatet.
I sistnämnda afseende erbjuder Norrbotten stora likheter med
Västerbotten, alltså en högst betydande skillnad mellan kusttrakterna
och de inre, högre belägna och från hafvet mera aflägsna delarna.
På grund af det nordligare läget är det dock i Norrbotten hårdare än
i motsvarande trakter af det södra grannlänet, och i dess
nordligaste del kan jordbruket sägas ha upphört af klimatiska orsaker
äfven på en jämförelsevis ringa höjd öfver hafsytan.
Af länets bergverk är naturligtvis järnmalmsbrytningen vid de
stora malmbergen ojämförligt viktigast. Efter flera misslyckade
försök att med andra transportmedel än järnväg föra malmen ut i
marknaden har exporten af malm från Gällivare och Kiruna tagit
fart, sedan järnvägen Gällivare—Luleå blef färdig år 1887 och
Kiruna—Narvik år 1903. På grund af sin fosforhalt (apatiten) kan
den mesta malmen tillgodogöras blott genom den ba.siska
bessemei–proeessen och exporteras därför öfver nämnda hamnstäder,
huvudsakligen via Rotterdam till järnverk i West falen. Som bekant har
dock grufdriften i och för sig framkallat länets näst Luleå största
befolkningskoncentrationer, Malmberget och Kiruna. 1 äldre tider
fanns i Norrbottens kusttrakter ett stort antal järnverk, som
hämtade sin malm från mellersta Sverige; dessa äro nu nedlagda. Det
enda nutida järnbruket af betydenhet är Karlsviks stora
järnföräd-lingsverk nära Luleå.
Läge, jordmån och klimat i förening orsaka, att Norrbottens
mark icke är uppodlad till fullt ’/- procent af hela sin areal.
Fördelningen af åkerjorden öfverensstämmer helt och hållet med
Västerbottens län, d. v. s. socknarna nedanför marina gränsen ha den rela-
102010. fO/i igva tion s ut re <lv hajen, liiloga 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
